Love isn't stronger than wine

Det börjar bli bättre. Inte för att jag kan sova, men det början gå lite bättre.

För första gången på hela långa sommarlovet lekte jag med Tove igår. Good to have her back! Och innan på dagen var jag på Bo01 med Jojjo, Krille, Ellen och Emma, och där var total nyckelpige-översvämning. Krille ansåg att de bets och fick riktigt panik när en flög ner i hans sko, personligen tyckte jag det var värre när de flög och krockade med ens ögon. Sen var snubblade jag på bryggan och det gjorde ont. Och Krille var dum: Han hällde ut vattnet från min dyra fina Vittel-sportflaska och hällde i ättikslösningen från sina jävla pickles. Jag förstod aldrig riktigt meningen med det hele!

I morse var jag grymt säätsig. Jag gick upp strax innan tio, och medans Tov fortfarande sov så åkte jag till konsum och köpte mjölk för enbart 50 öringar, för att göra scones-frukost till oss. Felt really good, extra bra också när jag ringde Jojjo och hon fortfarande sov :O! Inte ofta det händer! Jag var dessutom i tid när vi möttes vid stationen, jag, jojjo och rasmus, för tredje gången irad! Vi åkte till Helsingborg med tåg och sedan [beååååt] till Helsingör för att vara olagliga. Stort plus att många affärerna hade svenskar i kassorna. Skumt, men bra.

Kassörska: Du vet att detta är matlagningsvin?
Jag: Ja-a då!
Kassörskan: Du vet att detta är matlagningsvin?
Jag: JA-AA DÅ!!

Jag kanske tycker det är GOTT med matlagningsvin (eller så är jag bara snål). Erkände för Inge om ölen, lättat samvete nu, FIEUW! Dock tror jag att jag har borelia (det är nämnligen så att mer än en sak fastnade från Tullakroks-vistelsen...)

Ciao now brown cow!

I'm too young to feel this old

Både Jojjos och min melodi går lite halvt i moll nowadays. Ena sekunden kan allt vara hur bra som helst, nästa känns det som en ansträngning att le. På sätt och vis är det lite mindre synd om mej, jag vet varför jag inte kan sova, varför jag har This years love på repeat. Men varför känns det inte bättre, ens med sådant perspektiv?

I måndags var Stina här och tittade på Sex and the City och krängde,och det kändes inte lika tungt då.
 I tisdags var jag i västra hamnen med Jojjo, även då kändes det mycket bättre. Nattpromenaden i Lund city var precis vad som behövdes, men när jag kom hem var jag tillbaka i samma tankebanor. Jag och Vikkan har kommit fram till att nattpromenader är magiskt på sätt och vis, livet känns snäppet lättare, luften lite lättare att andas.
I går var jag med Stina, Vikkan, Sofie, Karina, Alica, Sara x2 m.fl i Lomma hela dagen, och vad kan jag säga? Att träffa folk man saknat jätte mycket gör bördan lite lättare. Pratade med Tove också, och hon kom förbi en ultrasnabb sväng för att låna pengar till mjölk, innan hon dissade mig för Mateuz.

Mitt stora problem är mina problem är så pass små
att de knappt räknas som problem,
men de gör lika ont för det.

I can't seem (to make you mine) - The Cliente
Troubled mind - Anna Ternheim
Stop - Maja
This years love - David Gray
Amazing it seems - Granada
Echo - The hush sound


You only have to breath to move me

Vilken déja vu från förra året om man tänker efter... Hur kan det ha blivit såhär i år, igen? Man kan ju tänka sig att man lär sig av sina misstag, men icke. Viljan att åka till Emmaboda är nästan noll nu, jag hade hellre stannat hemma och träffat dig. Eller iallafall sett dig - eftersom jag råkar vara Guds gåva till fegheten. Det hade nästan räckt. Fan! Gud måste verkligen innerligt hata mig, annars hade det gått vägen denna gången, men icke. "Vi ses"? Det verkar inte som det.

(
http://tain.blogg.se - all info om Tullakrok, for now, jag orkar inte skriva)


If you never try, you'll never know
just what you're worth
/
When you try your best, but you don't succeed    ?


Räcker det?

Who shot that arrow in your throat? Who missed the crimson apple?

Det är nästan så jag börjar oroa mig för att bli alkoholist. Det har blivit mycket drickande denna sommaren (och följdaktigen lika mycket risk att få typ munherpes eller annat överäckligt) och vi har inte ens kommit halvvägs. Däremot är jag väldigt stolt över min spontanitet: Åhus var dagen innan-bestämt och ikväll åker jag med till Ängelholm på Tullrock. Nackdelen med spontanitet är den ekonomiska situationen. Jag är snart helt fulkomligt luspank. Och har skulder, till många. Är skyldig Stina typ 300, Krille snart 300 och Inge 100. Och mamma 720. Så snart är det dags att länsa the konto igen, men det går inte såvida Åttis inte är hemma. Måste ladda upp med pengar inför Emmaboda och Malmöfestivalen - det kommer bli snordyrt. Jag har kommit underfund med att om man bara slutade äta (och dricka?) så skulle man ha sjukt mycket mer pengar.
Det är synd att det är så himla dyrt, annars hade jag INTE bangat Storsjö-yran. Jamie Cullum kommer!
Jag missar klass-grillningen, FAN också!
Eftersom jag inte orkade titta på hot chick igår, så pratade jag massor i telefon istället. Jag var redo att somna vid typ halv nio, men efter samtal med Zaar så ringde Tove! Jag tycker synd om hennes tele-räkning, för vi pratade i 75 minuter. Hon ska bo här när hon kommit hem, så jag slipper vara ensam! Wihoo!

Ciao now brown cow, duty calls!

this is my breath in your lungs

Det hela kunde knappt ha börjat värre. Tåget var försenat i tio minuter och på så sätt sprack direkt vår 4 minuters marginal mellan tåg och buss 1, och följdaktigen även marginalen till buss 2. Kånkandes på lätt packning och inte så lätt tält-helvetum halvsprang vi enligt skylt-vägbeskrivning till resecentrum från centralen i Kristianstad. Vi missade buss 2 med 1½ minut. Vi blev jätte arga, men tröstade oss med måltid på McDo. Men detta var bara början på vad som väntade oss, so far hade vi egentligen inte mycket att vara arga på.

Efter en lång väntan på RC, bussfärd i fullpackad varm buss (även om man inte får klaga på värme) med 10000 skitstöriga överbonniga killar med fruktansvärd musiksmak och skräniga röster anlände vi till "festival"-området. Vi släpade packningen till baksidan av campingen, in i skogen, för vi tänkte fan heller betala 95 kr var för en tältplats en natt. Men tydligen var det regelbundna kontroller av området runt campingen för att inte folk som vi skulle göra... som vi tänkte göra. Så, vi tänkte att vi kunde punga upp med pengarna, och gick återigen en bra bit med packningen för att skaffa oss en tältplats i receptionen, som vanliga hederliga människor med mycket pengar. Självklart får vi vänta förevigt på att det ska bli vår tur, bara för att mötas av "man får bara tälta här om man är familj (mamma, pappa och två barn) eller handbollslag med ansvarig ledare. Vi blev jävligt arga och satt och surade vid vägkanten och hatade typ alla. Vi hade ingenstans att slå upp vårt tält, eller iallafall nånstans att förvara grejerna. Vi ringde Henke, vilket visade sig vara vår räddning. Super-Henke fixade så att vi fick campa i trädgården till ett "vandrarhem" (som enligt stina egentligen var ett behandlinghem), nu skulle vi bara hitta dit också. Jag trotsade min telefonskräck och ringde Henkes familjevän Peter som sa att vi skulle ta festivalbuss till ett hus omringat av en mur i gult tegel. Det visade sig vara svårare än det lät. INGEN på hela området visade sig nämnligen vara funktionär eller liknande, eller ha en aning om någonting. Dumma jävla åhus-bor.
Bussen var dock en dröm, när vi väl hade hittat den. Chaffisen var snällast någonsin och resan kostade "en sång". Vi trodde han skojade, men ack nej - de hade karoke i bilen och vi sjöng Vill ha dig högt och glatt tillsammans med killar som var typ tolv och trodde att vi var från sthlm. Innan de gick sa de "Hejdå Girls" Jag och Stina dog av skratt.

Väl anlända till Vandrarhemmet/behandlingshemmet blev allt plötsligt underbart. Tältet (älskade Roskilde-tält, vilka minnen!) slogs upp på skuggplats. Vi köpte chips och satt mot muren i solskenet och återhämtade oss från den tidigare strapatsen. För typ fjärde gången den dagen träffade vi Cruse, Felix och Fredrik och det hela slutade med att de la sin packning i vårt tält för de hade inget eget. Udda.
En powernap senare gick vi ned till bryggan och sen bort till ett stoort träd för att inte behöva prata med pappa polisen. Vi träffade Erik den längsta av en ren slump och även Felix kom spatserande. Men polisen kom åt vårt håll och vi gick därför in i bostadsområdet/skogen för att möta en vilsegången nyanländ Henke.

I samlad trupp - jag, Stina, Henke, Cruse, Felix och Fredrik - gick vi på ett löst spår som sa att det var värsta festen i parken, vilket det självfallet inte var. Men det var kul ändå, trots att jag blev bortförd/förde bort mig? av en "göteborgare" som jag inte tror var göteborgare på riktigt. Han var trevlig och pratsam men grymt konstig, så som vanligt flydde jag fältet lite snyggt. Min syster ringde och frågade om det sista i O.C säsong 3 verkligen var sant. ookej.
Vi gick ett par timmar senare ner till stranden igen och hela vägen försöker Cruse övertala mig till att hooka Felix, mitt motargument var att han typ är ett huvud kortare än mig, och det därför skulle vara perverst. I stood my grounds.
Trots Stinas upprepade uppmaningar "Challan, håll mig borta från vatten ikväll" eftersom hon tjöt till förtjust varjegång hon såg hav/pool/plaskdamm - badade vi i det typ 15 gradiga vattnet i underkläder i mörkret. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle dra omkull Felix, men det slutade mest med att jag själv höll på att drunkna.
För att inte frysa ihjäl helt så gick vi mot ljuset och ställde oss vid engångsgrillarna som en stor grupp människor hade tänt. Någongång där hamnade jag med ett gäng Sthlmare som förvirrade mig totalt genom att säga att de var från 1000 olika ställen, och kalla varandra för burken och mej för Bettan. Stina försvann och jag fick panik men följde ändå med dem till poolen - som var väldigt stängd. Det hindrar inte sthlmare, som tänkte klättra över, men i sista sekunden blev hindrade av godhjärtad själ.
När de var klara med att mobba min dialekt och förvirra mej lite till, gick jag och... Jonas på jakt efter Stina och mina skor. Vi fann alltihopa, plus resten av människorna, på exakt samma ställe som vi hade lämnat dem. Otippat. Vi satt på stranden till Felix bölade för mycket om sin vezuvio-pizza han hade i tältet och att han frös. Det var då vi upptäckte att Henke var av med sina skor (med specialgjutna inlägg), 150 spänn och ett storpack kiss-cool. Jonas kompis "Thomas" var skäligen misstänkt. Han var arg och eftersom han hade trampat på en engångsgrill var han blodig om fötterna. Pojkarna åkte taxi hem efter intensivt letande efter skorna m.m på stranden i mörker, medan jag och Stina gick. En ganska läskig men hjälpsam kille följde efter oss och när vi av ngn anledning började sprinag säger han "hallå tjejer, varför springer ni?" Vi skrattar och svarar "vi springer inte, elleroj, jo, men vi har bråttom!"
Vi pausar påvägen i ett "glashus, ja jeetttebraa!" (utan glas) och jag får ett anfall och vill inte gå till tältet för då "måste jag sova, och då vaknar jag och måste hem. och jag vill inte hem!!!!" På nåt vänster lyckas Stina få med mig och eftersom Henke uppmanat oss att vara tysta börjar vi viska 200 meter från muren. Förutom att jag trampade jätte mycket på Fredriks ben så lyckades jag och Stina galant ta oss in i tältet tyst och fint. I vårt fina Roskilde-4mannatält blev vi sex personer. Och jag hade inget liggunderlag och min filt låg någon på.
Trots skrämmande mängder snarkningar från samtliga utom möjligen Stina (jag kommer aldrig fatta hur man kan snarka på det sättet!) somnade jag och 08:30 är det frulle dags. Mums! Allting som sades vid frukosten var hysteriskt roligt.
C: hur många händer tror du att jag har?!
S: Två?
Egentligen inget underhållningssyfte, men det var roligt då, precis som allt annat. Betvivlar att jag vid den tidpunkten ännu hade hunnit bli helt nykter. Dagen blev väldigt lyckad överhuvudtaget, vi tittade på hunks som spelade handboll, solade, badade, åt och skrattade. Stina klagade nästan konstant över värmen.
Det som förstörde mest var att gruesome twosome ringde 2000 gånger för att påminna mig att skynda mig hem och kolla posten. BAH!
Hemresan hade vi grymt flyt med, men jesus vad jag är trött! Ikväll väntar The hot chick och popcorn. Mitt ansikte är lite bränt (inga blåsor dock!) och mina fötter är möra, precis som mina axlar. Utan liggerunderlag som sagt, och dessutom var det så trångt att jag inte kunde ligga varken raklång eller platt på rygg/mage utan bara på sidan.
Vad som händer i tältet stannar i tältet right?

Citat:
- Hur många är vi? 1, 2... Varför tänkte jag att vi var tre?!
- Får jag kalla dig Hage? nä, det är det bara mina närmaste som gör: mamma, pappa och mina offer.
- Ska ni med på efterfest? - nej, vi är påväg till förfesten! - Den började för fem timmar sen!
- Sådär pratar man inte i Sölvesborg!!!
- Någon bjuder på gratis sprit någonstans sa någon. Jag minns inte vem.
- Hur fan kan ni vara så glada när ni vaknat?

Sådär på rak arm.


God it's so beautiful when the girl smiles

like an hourglass glued to the table

Det är dags för dej att komma hem nu

I don't love him, winter just wasn't my season

The heart ran out of summers

Kära återseenden är lite av temat på den senaste tiden, på sätt och vis. Igår kväll var jag hos Henke (1) och såg på Besatt/The exorcism of Emily Rose tillsammans med Reven (2). Fruktansvärt läskigt, hu! Dock väldigt spännande att höra om Amanda!
Idag var meningen att jag och Stina(nästan 3) skulle cykla till Lomma beach, och så blev det även. Påvägen, någonstans mellan Verp och Lumma träffade vi på Sanne (4). Tyvärr visade det sig, när vi kom fram, att det blåste, som faen. I ungefär en timme stod vi ut, innan vi gav upp och cyklade i motvind hem. Somehow lyckades det vara motvind både dit och hem. Vid macken tyckte sig Stino höra ett pling, och mycket riktigt var det min mobil - jag hade fått sms från ett extremt långt nummer med +3395 i början. I meddelandet stod det: "Are you the Charlotte that I met in Africa? 14 years ago?" Wtf?!
Resten av soltimmarna tillbringades på Stinas tidigare obefintliga balkong (första gången jag såg den åtminstone) med glass och rosa kioskliteratur (=majnumret av ELLE) för min del. Tiden rann iväg och sen fick jag cykla hem för den sista måltiden med gruesome twosome på ett tag nu. Konstigt nog kanske jag kommer sakna dem. Eller iallafall lagad ordentlig mat.
Plus att jag pratat med Jojjo i telifon idag (saknar henne!) (5) och fått sms från Tov (6) och pratat med Norge-syster (7)!

Jag har köpt biljett till Emmaboda nu! Wihoo!
Jag älskar att säga/skriva Wihoo!
Imorgon åker jag och Stina på blixtvisit till Åhus! (Wihoo!)

See you soonishly!

Bad-hearted boy trap baby doll

Ok Go!

Just nu högt på topplistan: OK Go! Inte visste jag att det var de som gjort låten "You're so damn hot" som är med i O.C! Videon till Milion ways to be cruel förblir jätterolig. Och är det ens möjligt att motstå något så hett som mannen ovan? Nä, jag trodde just det!

http://launch.yahoo.com - misa like it.

Jag har även en liten crush på ukuleles, därav också på låten Breakdown. Jag är nog lite optimistisk, men jag tänker mej australienresan som en Jack Johnson video. Fast jag kan ju inte surfa förstås...

You aint never gonna wear my heart out

Jag har inte riktigt orkat ta mig tid till att skriva sen... i onsdags. Här kommer en kort resumé:

Torsdag: Stina var här, sen stack vi och såg på Sex and the City och åt sjukt mycket hos Sara. På vägen hem såg jag dig och fick total panik. Jag tvärnitade och stod och lyssnade på mina egna andetag i takt med pulsen i Sage Francis låt The buzz kill. Sen körde jag vänster och tog en enorm omväg och hamnade nästan i ett sandhög.
Fredag: Sov jätte länge och stack vid fem till malmö. Eftersom systrar och Gud vet vem mer läser detta utelämnas detaljer. (JH har fått aids fem gånger - enligt sigsjälv)
Lördag: Igår alltså. Tog bussen fr Värnhem 12:05 och resten av dagen var jag bara hemma. På kvällen - eller snarare natten - följde jag med Stina och Kajsa på Henkes inflyttningsfest. Udda tillställning med massa Jason Mraz och jag agerade GooGooDolls-faktaruta. "Dörrmannen" tyckte nog att jag var lite galen.
Söndag: Vaknade i fars lägenhet med överont i halsen. Kunde inte svälja och trodde jag skulle dö. Köpte halstabletter och cyklade hem. Drogat mej med panodil och grejer, men misstänker starkt halsfluss (kissing disease? eller är det körtelfeber?).

"När du har halsfluss gör det ont att svälja. Du får feber och en allmän sjukdomskänsla. Halsmandlarna sväller och blir ömma. Om vuxna samtidigt får hosta och snuva brukar det vara tecken på att de har smittats av virus.  Man kan bli smittad av halsfluss genom direktkontakt, till exempel när man tar någon i hand eller kysser någon."

Vem i Guds namn blir sjuk i mitten av juli? Bah!

"One time too many" I said

Göteborg var... Göteborg helt enkelt. Fantastiskt med andra ord!

I en tidning, damernas värld kan det ha varit, stod det att den humor män uppskattar hos en kvinna är att hon skrattar åt hans skämt. En kvinna som skojar själv finner han mer passande på ett kamratligt plan. Jag kom att tänka på två saker. Nummer ett: Vem f-an skriver en sådan sak? Nummer två: Thank you God.
Laddat ner Phoenix's nya skiva idag, faktiskt mycket bra! Visserligen visste jag det redan innan, men den blir bara bättre och bättre. Känner mej hemsk som laddar ner, men efter dagens inköp har jag INTE råd med skivor.
Idag ja. Jag åkte in med Raggers till Malmö i jakt på skor till henne. Hon hittade inga, men jag hittade... MASSOR. Köpte två, men måste lämna tillbaka ett par, i mån om ekonomi. De jag ska behålla är nästan nästan Marissa skor. Fast i tyg. Ett riktigt kap om jag får säga det själv - 399 kr för ett par Fred Perry skor. Och så snygga! Vi badade i Bo01 med Krillo också, icket att förglömma.

I don't wanna stay in place no more, see
Ain't doing well well well, I am only doing just fine

Jag börjar bli lite frustrerad. När jag efter ett par timmars övervägande/konstruktivt övertygande optimistiskt tänkande hade bestämt mig för att allt talar för att lägga ner så ska det skita sig. Isn't that just typical. Någon har för många bollar i luften och måste snart lägga korten på bordet, för såhär kan det inte fortgå. I'm done iallafall, för nu. Jag är komplex nog för att hålla på med sånthär också.

The stab of stiletto

Promises made, and we stayed -
dreaming of leaving

Göteborg imorgon alltså, helt underbart på ett flertal sätt. Träffa Jojjo (och Sanne såklart) är väldigt kul och shoppa är inte fel det heller. Komma från Lund är också en stor fördel. Jag orkar inte med denna stad mer nu. Hade varit trevligt att åka och inte komma tillbaka... iallafall på sisådär ett år. Lite sent att planera sabatsår på sommarlovet kanske, och dessutom - vart skulle jag vara? (Tydligen borde jag åka på stavnings-camp. saBBatsår heter det! Eller?) Förutom England skulle Göteborg nog vara det enda tänkbara tillflyktsorten, men svenska skolan i London är bara för rikemansbarn (och tillika omöjligt att komma in) och det är förmodligen ganska svårt att bara flytta till Gbg i ett år hippsomhapps och komma tillbaka i trean. Men det är en trevlig tanke.

Italien vann fotbolls VM. Starkars Zidane, vilken sorti ändå...


Att inte ens kunna få det man inte ens vill ha. och sörja det. Patetiskt.

Good Morning Starshine, The Earth says Hello... I wonder in what accent?

"So I was saying, Me and Coffee are like this. We’re tight. We hang out a lot. We drink together, eat together, ice cream and dessert together. And you know what they say, those who snack together, crap together. We do it all. I even had a vision that my first child will be coffee colored. I sure hope so. That could also mean I might marry an Indian woman which would make me the most stoked. Until then, I wish I had a best friend whose name happened to be Coffee. I could start calling Toca that I guess. He is both bold and brown after all, and usually lifts me up when I'm feeling down.

Ciao now brown cow"

Don't you forget about me

Nackdelen med att vara människa och inte ha guldfiskminne - även om det ibland känns så - är att man aldrig glömmer. Jag minns allt.
 När du ringde en regning dag, och hur din röst lät när du väl ringde. Vad du sa. Den där gången då inget spelade någon roll, och imorgon kändes långt borta. Då när vi bara skrattade tills vi grät. Eller när du var tyst och jag somnade. Gången då tiden rann och tog slut. När klockan plötsligt var halv fem. Då vi bara satt och pratade, eller låg tysta.
Jag lovade mig själv, och hon sa det när jag grät. Bara för att förutsättningarna förändrades så skulle vi inte göra det. Men du försvann...



There are things that I've said
that don't mean a thing anyway
They don't mean a thing anyway
and don't you, don't you forget about me, forget about me
and don't you forget about, don't you forget about me
Forget about me.

Sunset

Sunset


Put on your bad self

En av de klart största fördelarna med sommar är rea(lisationen haha). Till en början säger jag till Jojjo att jag är dålig på att shoppa, jag orkar liksom aldrig riktigt kolla. Men när jag går och tar ut pengar och upptäcker att jag har 1000 spänn mer än jag trodde, så blev jag plötsligt mycket bättre på att shoppa. På MQ köpte jag ett par finfina militärgröna byxor och en vit tröja, och på Pavement två linnen! Mycket nöjd måste jag säga.
Framkallade fotona från roskilde idag dessutom, när jojjo hade ilat iväg till jobbet. Det fanns 19 foton som blev nåt, av 27. De flesta är så sjukt lökiga, men det slog mig att man inte bör underskatta engångskameror - sålänge de bara används i dagsljus. Färgerna blir jättehärliga.

Ansikts-status: Gör inte ont, ser fördjävligt ut, typ som att någon kastat tomatsås på mig.

Bäst just nu:
Micah P. Hinson & The gospel of progress
Steve Poltz
Psapp
Sage Francis

Övrigt:
Spyken hade högsta intagningspoäng på både samhäll och natur i år igen. Känns bra att slippa idiot-lammkött nästa år, men risken är att det blir brat-invasion från Tuna.
So far 0-1 i matchen Portugal - Frankrike, vi gillar det.
Jag är för oteknisk för att rama in en affisch - i en IKEA ram - med beskrivning. Det slutade med att jag använde mig av våld, precis som vanligt. Men resultatet blev bra.
Bob jävla Schneider shop skickade mig fel t-shirt. Hur man reklamerar är och förblir ett mysterium.
För de som inte redan vet fick jag G i samhällskunskap.
Nya bilder på bilddagboken.
Pratade lite med Lilly idag för första gången på evigheter. Saknar henne och alla andra klassisar, och ragnvi och gänget. I'll see you soon!

You've got everything
Except the single thing I really need
Wasted away
Wasting my time
This picture I see
Is nothing like the one I wanted painted of you
Förlåt.

Give me more - adios!


This is where summer ends

Det börjar nästan bli lite obehagligt hur många och framförallt vilka som läser min blogg. Plötsligt har jag börjat förstå Ullis inställning till hela fenomenet - egentligen är det lite läskigt. Jag kommer få börja censurera nu. Hur blev det så?

Eftersom Gud konstant motarbetar mej så försvann mitt inlägg om Roskilde ut i cyberspace, om ens det. Känns surt och bittert i och med att det lätt var det längsta blogginlägget i världshistorien. It had it all helt enkelt, och tog sjukt lång tid att skriva, större delen av dagen igår. Och ur var kanske det. Mitt ansikts-status är dåligt, jag ser ut ungefär som att jag har svinkoppor, rödfläckig över hela ansiktet, så det var ju nästan bra att folk inte tänker särskillt långt, utan mest på sig själva. Det beror ju lite på hur man ser det.

Det verkar som att mina sömnproblem återkommit. Eller det kanske inte är problem egentligen, jag bara vaknar hela tiden. Efter att ha sovit mindre än 3 timmar, från fem till åtta, vaknar jag och sen är det inte mer med det. Får svar från Krille på smset jag skickade påväg hem, och somnar om. En disk O.C och en omelette - vilken meningsfull dag.