The days I recall being wonderful

Både Jojjos och min melodi går lite halvt i moll nowadays. Ena sekunden kan allt vara hur bra som helst, nästa känns det som en ansträngning att le. På sätt och vis är det lite mindre synd om mej, jag vet varför jag inte kan sova, varför jag har This years love på repeat. Men varför känns det inte bättre, ens med sådant perspektiv?

I måndags var Stina här och tittade på Sex and the City och krängde,och det kändes inte lika tungt då.
 I tisdags var jag i västra hamnen med Jojjo, även då kändes det mycket bättre. Nattpromenaden i Lund city var precis vad som behövdes, men när jag kom hem var jag tillbaka i samma tankebanor. Jag och Vikkan har kommit fram till att nattpromenader är magiskt på sätt och vis, livet känns snäppet lättare, luften lite lättare att andas.
I går var jag med Stina, Vikkan, Sofie, Karina, Alica, Sara x2 m.fl i Lomma hela dagen, och vad kan jag säga? Att träffa folk man saknat jätte mycket gör bördan lite lättare. Pratade med Tove också, och hon kom förbi en ultrasnabb sväng för att låna pengar till mjölk, innan hon dissade mig för Mateuz.

Mitt stora problem är mina problem är så pass små
att de knappt räknas som problem,
men de gör lika ont för det.

I can't seem (to make you mine) - The Cliente
Troubled mind - Anna Ternheim
Stop - Maja
This years love - David Gray
Amazing it seems - Granada
Echo - The hush sound