The days I recall being wonderful

Det hela kunde knappt ha börjat värre. Tåget var försenat i tio minuter och på så sätt sprack direkt vår 4 minuters marginal mellan tåg och buss 1, och följdaktigen även marginalen till buss 2. Kånkandes på lätt packning och inte så lätt tält-helvetum halvsprang vi enligt skylt-vägbeskrivning till resecentrum från centralen i Kristianstad. Vi missade buss 2 med 1½ minut. Vi blev jätte arga, men tröstade oss med måltid på McDo. Men detta var bara början på vad som väntade oss, so far hade vi egentligen inte mycket att vara arga på.

Efter en lång väntan på RC, bussfärd i fullpackad varm buss (även om man inte får klaga på värme) med 10000 skitstöriga överbonniga killar med fruktansvärd musiksmak och skräniga röster anlände vi till "festival"-området. Vi släpade packningen till baksidan av campingen, in i skogen, för vi tänkte fan heller betala 95 kr var för en tältplats en natt. Men tydligen var det regelbundna kontroller av området runt campingen för att inte folk som vi skulle göra... som vi tänkte göra. Så, vi tänkte att vi kunde punga upp med pengarna, och gick återigen en bra bit med packningen för att skaffa oss en tältplats i receptionen, som vanliga hederliga människor med mycket pengar. Självklart får vi vänta förevigt på att det ska bli vår tur, bara för att mötas av "man får bara tälta här om man är familj (mamma, pappa och två barn) eller handbollslag med ansvarig ledare. Vi blev jävligt arga och satt och surade vid vägkanten och hatade typ alla. Vi hade ingenstans att slå upp vårt tält, eller iallafall nånstans att förvara grejerna. Vi ringde Henke, vilket visade sig vara vår räddning. Super-Henke fixade så att vi fick campa i trädgården till ett "vandrarhem" (som enligt stina egentligen var ett behandlinghem), nu skulle vi bara hitta dit också. Jag trotsade min telefonskräck och ringde Henkes familjevän Peter som sa att vi skulle ta festivalbuss till ett hus omringat av en mur i gult tegel. Det visade sig vara svårare än det lät. INGEN på hela området visade sig nämnligen vara funktionär eller liknande, eller ha en aning om någonting. Dumma jävla åhus-bor.
Bussen var dock en dröm, när vi väl hade hittat den. Chaffisen var snällast någonsin och resan kostade "en sång". Vi trodde han skojade, men ack nej - de hade karoke i bilen och vi sjöng Vill ha dig högt och glatt tillsammans med killar som var typ tolv och trodde att vi var från sthlm. Innan de gick sa de "Hejdå Girls" Jag och Stina dog av skratt.

Väl anlända till Vandrarhemmet/behandlingshemmet blev allt plötsligt underbart. Tältet (älskade Roskilde-tält, vilka minnen!) slogs upp på skuggplats. Vi köpte chips och satt mot muren i solskenet och återhämtade oss från den tidigare strapatsen. För typ fjärde gången den dagen träffade vi Cruse, Felix och Fredrik och det hela slutade med att de la sin packning i vårt tält för de hade inget eget. Udda.
En powernap senare gick vi ned till bryggan och sen bort till ett stoort träd för att inte behöva prata med pappa polisen. Vi träffade Erik den längsta av en ren slump och även Felix kom spatserande. Men polisen kom åt vårt håll och vi gick därför in i bostadsområdet/skogen för att möta en vilsegången nyanländ Henke.

I samlad trupp - jag, Stina, Henke, Cruse, Felix och Fredrik - gick vi på ett löst spår som sa att det var värsta festen i parken, vilket det självfallet inte var. Men det var kul ändå, trots att jag blev bortförd/förde bort mig? av en "göteborgare" som jag inte tror var göteborgare på riktigt. Han var trevlig och pratsam men grymt konstig, så som vanligt flydde jag fältet lite snyggt. Min syster ringde och frågade om det sista i O.C säsong 3 verkligen var sant. ookej.
Vi gick ett par timmar senare ner till stranden igen och hela vägen försöker Cruse övertala mig till att hooka Felix, mitt motargument var att han typ är ett huvud kortare än mig, och det därför skulle vara perverst. I stood my grounds.
Trots Stinas upprepade uppmaningar "Challan, håll mig borta från vatten ikväll" eftersom hon tjöt till förtjust varjegång hon såg hav/pool/plaskdamm - badade vi i det typ 15 gradiga vattnet i underkläder i mörkret. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle dra omkull Felix, men det slutade mest med att jag själv höll på att drunkna.
För att inte frysa ihjäl helt så gick vi mot ljuset och ställde oss vid engångsgrillarna som en stor grupp människor hade tänt. Någongång där hamnade jag med ett gäng Sthlmare som förvirrade mig totalt genom att säga att de var från 1000 olika ställen, och kalla varandra för burken och mej för Bettan. Stina försvann och jag fick panik men följde ändå med dem till poolen - som var väldigt stängd. Det hindrar inte sthlmare, som tänkte klättra över, men i sista sekunden blev hindrade av godhjärtad själ.
När de var klara med att mobba min dialekt och förvirra mej lite till, gick jag och... Jonas på jakt efter Stina och mina skor. Vi fann alltihopa, plus resten av människorna, på exakt samma ställe som vi hade lämnat dem. Otippat. Vi satt på stranden till Felix bölade för mycket om sin vezuvio-pizza han hade i tältet och att han frös. Det var då vi upptäckte att Henke var av med sina skor (med specialgjutna inlägg), 150 spänn och ett storpack kiss-cool. Jonas kompis "Thomas" var skäligen misstänkt. Han var arg och eftersom han hade trampat på en engångsgrill var han blodig om fötterna. Pojkarna åkte taxi hem efter intensivt letande efter skorna m.m på stranden i mörker, medan jag och Stina gick. En ganska läskig men hjälpsam kille följde efter oss och när vi av ngn anledning började sprinag säger han "hallå tjejer, varför springer ni?" Vi skrattar och svarar "vi springer inte, elleroj, jo, men vi har bråttom!"
Vi pausar påvägen i ett "glashus, ja jeetttebraa!" (utan glas) och jag får ett anfall och vill inte gå till tältet för då "måste jag sova, och då vaknar jag och måste hem. och jag vill inte hem!!!!" På nåt vänster lyckas Stina få med mig och eftersom Henke uppmanat oss att vara tysta börjar vi viska 200 meter från muren. Förutom att jag trampade jätte mycket på Fredriks ben så lyckades jag och Stina galant ta oss in i tältet tyst och fint. I vårt fina Roskilde-4mannatält blev vi sex personer. Och jag hade inget liggunderlag och min filt låg någon på.
Trots skrämmande mängder snarkningar från samtliga utom möjligen Stina (jag kommer aldrig fatta hur man kan snarka på det sättet!) somnade jag och 08:30 är det frulle dags. Mums! Allting som sades vid frukosten var hysteriskt roligt.
C: hur många händer tror du att jag har?!
S: Två?
Egentligen inget underhållningssyfte, men det var roligt då, precis som allt annat. Betvivlar att jag vid den tidpunkten ännu hade hunnit bli helt nykter. Dagen blev väldigt lyckad överhuvudtaget, vi tittade på hunks som spelade handboll, solade, badade, åt och skrattade. Stina klagade nästan konstant över värmen.
Det som förstörde mest var att gruesome twosome ringde 2000 gånger för att påminna mig att skynda mig hem och kolla posten. BAH!
Hemresan hade vi grymt flyt med, men jesus vad jag är trött! Ikväll väntar The hot chick och popcorn. Mitt ansikte är lite bränt (inga blåsor dock!) och mina fötter är möra, precis som mina axlar. Utan liggerunderlag som sagt, och dessutom var det så trångt att jag inte kunde ligga varken raklång eller platt på rygg/mage utan bara på sidan.
Vad som händer i tältet stannar i tältet right?

Citat:
- Hur många är vi? 1, 2... Varför tänkte jag att vi var tre?!
- Får jag kalla dig Hage? nä, det är det bara mina närmaste som gör: mamma, pappa och mina offer.
- Ska ni med på efterfest? - nej, vi är påväg till förfesten! - Den började för fem timmar sen!
- Sådär pratar man inte i Sölvesborg!!!
- Någon bjuder på gratis sprit någonstans sa någon. Jag minns inte vem.
- Hur fan kan ni vara så glada när ni vaknat?

Sådär på rak arm.