The days I recall being wonderful

Det börjar nästan bli lite obehagligt hur många och framförallt vilka som läser min blogg. Plötsligt har jag börjat förstå Ullis inställning till hela fenomenet - egentligen är det lite läskigt. Jag kommer få börja censurera nu. Hur blev det så?

Eftersom Gud konstant motarbetar mej så försvann mitt inlägg om Roskilde ut i cyberspace, om ens det. Känns surt och bittert i och med att det lätt var det längsta blogginlägget i världshistorien. It had it all helt enkelt, och tog sjukt lång tid att skriva, större delen av dagen igår. Och ur var kanske det. Mitt ansikts-status är dåligt, jag ser ut ungefär som att jag har svinkoppor, rödfläckig över hela ansiktet, så det var ju nästan bra att folk inte tänker särskillt långt, utan mest på sig själva. Det beror ju lite på hur man ser det.

Det verkar som att mina sömnproblem återkommit. Eller det kanske inte är problem egentligen, jag bara vaknar hela tiden. Efter att ha sovit mindre än 3 timmar, från fem till åtta, vaknar jag och sen är det inte mer med det. Får svar från Krille på smset jag skickade påväg hem, och somnar om. En disk O.C och en omelette - vilken meningsfull dag.