The days I recall being wonderful

Yeah you make me merry make me very very happy
But you obviously, you didn't want to stick around

Om en timme slutar jag äntligen och då är det helg äntligen. Dock kommer den här helgen bli ägd av de senaste 10 helgerna, för jag har ingenting planerat. Inga goda utsikter helt enkelt. Fyyy. Orkar inte styra upp något heller för den delen, så det kommer sluta med att jag ligger och tittar på Vänner ensam i min säng och äter något. Ska kanske tr'äffa latus88 i helgen för att få tillbaka min kjol som han har stulit, men jag betvivlar att han får tummen ur. Jag känner att jag skriver ytterst osammanhängande. Jag är avis på lillian som numera lever ett glamouröst (?) liv i LONDON, BABY! Själv känner jag mig som Jennifer Aniston i The Good Girl. Och jag gillar inte ens den filmen, för de gör Catcher in the rye-referenser i den. Huu. Det är trevligt att det är fint väder utomhus iallafall, och att jag har uppfunnit ett sätt att kunna ha mitt fönster öppet. Nu är det bara 45 minuter kvar till helg, jippiii. Stackars den som läser detta. Sjukt innehållslöst.  Bajbaj för nu är det öl-dags här på kontoret :S

Igår bevisades det som jag länge misstänkt men aldrig kunnat "bevisa" eftersom let's face it, jag har aldrig haft nåt fett bankkonto förr - Ju mer pengar jag har desto snålare blir jag.
Igår gick jag nämligen in på HM efter jobbet för att köpa ett par semi-billiga skor som jag tittat på ganska länge och kände att jag nu borde köpa eftersom jag bara använder ett par av mina skor nu för tiden. Jag provade mig fram till rätt storlek och stegade mot kassan. Eller ja, jag kom halvvägs. Sen tyckte jag helt plötsligt att skorna var sjukt onödiga och dyra (129kr) och hängde tillbaka skorna innan jag snopen tågade ur butiken lika tomhänt som jag kom. Jag tror jag behöver en shoppingcoach.

Typiskt höst. Spöregn och tristess. Jag har ÅTTA timmar kvar av arbetsdagen och har redan fruktansvärt tråkigt.
Igår joggade (!) jag til och från gymmet (!). För första gången blev jag raggad på på gymmet. Eller ja, ragga är kanske ett överdrivet ord för det han gjorde - han stod tittade åt mitt håll hela tiden och log när våra blickar mötes (tantsnuskvarning på det uttrycket förövrigt). Bull för honom att jag var där med Erik. Och ännu mer bull för honom att han inte var iögonfallande snygg. Gött dock att bli "raggad" på när man är som fulast och äckligast.

Vikkan och Olga har flyttat, Lilly åker på torsdag och jag vet inte vad jag ska göra.

2 timmar och 59 minuter kvar nu. och jag har fått slut på saker att göra. det känns som att jag redan utforskat allt på internet. Har iallafall garanterat läst allt på aftonbladet. Får väl lägga "harpan" eller nåt.

Dagens lunch: två sportknäcke med hemamgjort hummus och keso med äpple.
Men nu har jag ont i magen. Fiberöverdos kanske?

Än så länge har den här dagen gått mycket bra, peppar peppar. Men jag ska nog inte ta ut segern i förskott, mycket kan gå fel på de 5 timmar och 6 minuter som är kvar till helgen! Om 5 timmar och, nu, 5 minuter, går också startskottet för vad jag skulle vilja kalla shopping extravaganzaaa! nåja, jag ska iallafall inhandla en del grejer.

Lillian, du tyckte det var längesen jag berättade nödig fakta för dig, men nu är det dags! Enjoy!

-Sex procent av alla hjärtattacker inträffar under samlag, 90 procent av gångerna under utomäktenskapligt sex.
-En av tio vuxna har ett extra par revben.
-Varje år måste i snitt tolv japaner lämna Paris på grund av grav kulturchock. (min personliga favorit)
-I Paraguay är det lagligt att duellera – om deltagarna har registrerat sig som blodgivare.
-Efter Marilyn Monroes död ökade självmorden tillfälligt med 12 procent i USA.
-Två tredjedelar av alla människor har aldrig sett snö.
-På eskimåspråket inuktitut betyder ordet iminngernaveersaar- tunngortussaavunga ”Jag borde försöka att inte bli alkoholist”.
-Under andra världskriget hade alla italienska soldater i Nordafrika med sig en egen espressokokare.
-Adolf Hitler nominerades till Nobels fredspris 1938.

Massa fler finns i boken "Du är egentligen en tredjedel påsklilja" av Tom Nuttall. Den kommer numer kallas "boken som fick Challan att börja läsa"
(och ja, jag hittade detta på aftonbladet...)

Höjdpunkten på min dag var när en man vid namn Oscar ringde och beställde. Han lät nämligen väldigt snygg. Ser fram emot att se om det är sant på mässan i malmö i oktober!
(baserat på att detta var min höjdpunkt så förstår ni kanske att mitt jobb=mitt liv är ganska pest och pissråtta just nu. Jag längtar till helgen då jag ska förvandlas från kontorsmus i svart spetsklänning och pärlhalsband till partypingla i fin stass som jag förhoppningsvis kan finna innan lördag)

Slut för idag, tack för idag, nu är klockan strax halv fem, JIPPIIII!

När jag, Lilly och Stina gick på dans för typ tre år sen så lyckades vår danslärare aldrig säga rätt på Stina och Lillys efternamn utan sa Tedevski och Stjärén. Nu har den tydligen blivit min tur. Postbudet som gav mig ett enormt och tungt paket knappade in Reibin i sin sjukt hightech handdator i morse och nyss fick jag en lapp i en felleverans från en sommarvikarie (det var hennes fel att jag skickade fel program, så det så!!!) som skrev att hon hade beställt från Charlotta Rydin. Tre bokstäver rätt, yeay!

snart fyra timmar senare:
Jag vill dö. Jag vill inte jobba. Jag vill vara arbetslös och fattig och sitta hemma och sakta men säkert bli mentalt nedbruten av att inte göra något. Guuuud vad allt går åt helvete idag. Inget jag gör blir rätt, och jag kan inte hjälpa någon som ringer. FAAAAN

...är just vad jag har att vänta mig. Ens liv är officiellt enformigt och förutsägbart när man tre morgnar i rad möt samma tjej, som jag gick i parallellklass med under högstadiet, på hardebergaspåret - hon powerwalkar (KLOCKAN ÅTTA PÅ MORGONEN?!?) och jag, suck, är på väg till jobbet. Idag, andra dagen i rad, träffade jag dessutom samma gubbe med rullator på exakt samma ställe som igår. Han rörde sig så långsamt att jag började överväga om han helt enkelt inte kommit längre sen jag såg honom där igår.
Varje morgon cyklar jag dessutom förbi Spyken. Det känns lite bakåtsträvande. Dessutom ser jag alltid någon lärare utanför och blir lite melankolisk. Inget bra sätt att börja dagen. Men idag var det ganska roligt att passera, eftersom skräckslagna ettor som säkert ägnat timmar framför spegeln i morse stod utanför och darrandes inväntade sitt öde. Kände mig sådär gammal igen. Och faktiskt ganska vis - en effekt av att själv cykla till sitt kontorsjobb där förövrigt min lönespecifikation väntade, score. Dock kommer de små få något som jag inte kommer, nämligen nya vänner. För mig är det tvärt om, jag går minus på vännerkontot. Alla bara åker.

Blåbäret är ett lurigt bär. Och förmodligen det ytligaste. Jag känner mig ärligt talat lite lurad. vadå blåbär, den är ju för fasen bara blå på utsidan. Björnbär borde heta blåbär (engelskan ljuger, de är inte alls svarta) och blåbär borde heta... ljugarbär. eller nåt. 

Jag har gett upp att känna mig gammal nu. Jag har istället bestämt mig för att jag helt enkelt är född under fel årtionde. Eller så är jag en gammal själ something something. Hur som helst har jag lyssnat på jazz hela kvällen, fantastisk jazz som jag laddade ner igår. Jazz är egentligen det ultimata att ladda ner, de flesta jazzmusiker, iallafall de jag lyssnar på just nu, är stendöda så de påverkas inte av minskad skiv-försäljning.

Som vanligt sitter jag och fantiserar om saker jag ska köpa för min lön. Min lön som jag får om exakt en vecka och som jag enligt mindre uträkningar bara ska skatta 14% på. Något farligt är det dock att jag redan börjat förbruka min lön i form av internetbeställning av en klänning.
Motsatsen till att köpa är att sälja, men jag har upptäckt att jag saknar massa saker som jag verkligen inte sålt. Om någon av mina 1-2 läsare har någon av följande saker eller vet var jag har gjort av dem så säg till!
- långt pärlhalsband med hänge (4x2,5 cm guldram, blå-grå grund och vit ros på)
- O.C säsong 1
- svart diadem med liten sidenrosett
- vit och blå-smårutig omlott-klänning med blått sidenband
- Rosa små hjärtörhängena från London (NEW!)

Jag tror inte jag förtjänar att äga saker...

Jaha, Lingvist-Lina var inte alls det ung kom det fram idag. Hon är 40-42 och har barn i typ min ålder (dagisålder iallafall...). Där försvann min sista chans till en rolig kompis på jobbet.
En stor fördel med mitt jobb är dock min utsikt. Idag blev den extra fin när en relativt snygg kille ställde sig och bytte tröja vid sin bil en liten bit härifrån. Mums. Jag måste komma ihåg att ta med en kikare. Undrar om det är olagligt på något sätt... Undrar också om killen bor i sin bil. Nåväl, han var snygg iallafall.

Precis som Lillian så känner jag mig extreeeemt gammal. Nyss, på väg hit till jobbet, så cyklade jag förbi min lille granne Anton som är typ 5-6 år (han kan mycket väl vara 12, jag kan inte uppskatta barns ålder). Först tänkte jag -ska man säga hej till en sån liten? Jag hälsar ju knappt på mina vuxna grannar...  Efter en halv sekunds överläggande bestämde jag mig för att vara cool och ungdomlig så jag nöjde mig med att le med mina nyborstade tänder. Gissa om inte  ungen tittar på mig som att jag är dum i huvudet och säger hej högt och tydligt! Ägd av en unge, happy friday till mig!
En annan sak som får mig att känna mig gammal är mitt jobb. Jag sitter ju banimej och möglar på ett kontor och är heltidsanställd. Som att gå i skolan fast värre. Det är lite tråkigt att inte komma i kontakt med människor på andra sätt än via telefon, tyckte jag fram tills igår iallafall då det knackade på dörren i samband med att posten kom. Osminkad och i oinspirerande kläder (byxor och långärmad vit tröja - sen NÄR har jag på mig sånt?!) öppnar jag dörren och möts jag av nån medelålders lönfet postgubbe? nej. Möts jag av en kvinna i valfri ålder? Nej. Möts jag av en främmande ung kille? Nej. Jag möts av f.d. spykist som jag dessutom var kompis med när jag var liten (tror dock inte att han minns det, dizzen). Lilliian - you know strutshalsen med den sökande blicken i matsalen? IT WAS HIM. Så fort jag tackat snällt för posten som inte gick ner i brevinkastet (för att han inte hade stoppat ner de andra ordentligt) stängde jag dörren och önskade att jag var snygg osminkad och såg ut som Jennifer Aniston i långärmat och byxor. Jag tröstar mig med att han är mer loser än mig eftersom han jobbar på citymail 1 år efter studenten.

Ikväll får jag en gamlingspoäng till, jag ska nämligen bowla med älskade baxibles! På lördag ska jag dock bli ung och vild igen och gå på Matildes sommarfest/reunion/18-årsfest/avskedsfest!

Och missa in Veronica Maggio på söndag 20:45 på Malmöfestivalen!

Regn, regn och åter regn. Förvånansvärt många människor har svarta regnjackor med luva. Nyss såg jag dock en man som bröt av helt från trenden, han hade nämligen ingen jacka alls, och ingen tröja för den delen heller. Domkyrkan antar om möjligt en ännu mossigare färg i regnet, utterly depressing. Jag gillar ändå hösten, men då ska det vara en varm höst med fina löv och annat fjantigt. Ska det hålla på såhär kan det lika bra va, då vill jag hellre ha vinter, snö och jul. Inte för att julen är nåt större klimax detta året heller,  många kommer vara borta i år igen. Och för att inte tala om min födelsedag, IGEN. Varken Stina eller Erik kommer vara hemma, kulkul, och säkert fler därtill. Ska nog skjuta fram den några månader till ett datum då folk faktiskt bemödar sig att vara hemma. Denna gången fyller jag faktiskt en viktig ålder.

itwasnice.blogg.se måste skriva fler inlägg. annars har jag inget att göra på jobbet. Facebook är trots allt bara kul när det faktiskt har hänt något nytt. Idag är jag iallafall hemskt oproduktiv på mitt jobb, och det är inte mitt fel. Det har inte hänt något sen i morse då jag fick panik och stressade som in i bövelen för att snabbt jobba undan tre beställningar. Efter det har den största händelsen varit lunch, och det var inte ens gott. Dessutom frambringade lunch-tiden viss förnedring då min ena chef, A, frågade om jag skulle följa med dem ut på lunch eller om jag hade matlåda med. Eftersom jag A) inte hade vågat följa med B) inte har råd att följa med (saldo: 65kr tills löning den 25e) och C) hade med mig en semi-äcklig matlåda, så fick jag skamsen säga - "jag har matlåda, men tack ändå". Jag kände mig som ett fattigt barn på lågstadiet som inte har råd med mcdonalds, enbart har ärvda kläder och delar ut reklman efter skolan.

Nu ska jag skriva av exempelmeningar för att förtjäna min lön och det innan mina chefer upptäcker att jag inte alls läser power and politics på Vanity fairs hemsida utan skriver blogg och sitter på facebook.
Min arbetstitel är förresten David 2.0, men jag betvivlar att jag kommer bli en uppgradering från David 1.0...

Min balklänning var i spets och min studentklänningar hade volanger i lager. Frågan är om det gör mig tidig med höst-trenderna, eller bara otrendig under våren/sommaren?

Priviledged

Twenty-three-year-old Megan Smith (JoAnna Garcia, "Reba") has a Yale education, a relentlessly positive attitude and a plan to conquer the world of journalism, despite the fact that she is currently slaving away at a tabloid rag. Megan's plan is thrown off course when, in one whirlwind day, she gets fired, meets cosmetics mogul Laurel Limoges (Anne Archer) and becomes the live-in tutor for Laurel's twin teen granddaughters in the heady Palm Beach world of wealth and power.

The girls, Rose (Lucy Kate Hale, "Bionic Woman") and Sage (Ashley Newbrough, "The Best Years"), are beautiful, rebellious and less-than-thrilled with their new tutor, but Megan is determined to win them over as she enjoys the perks of her new job - breathtaking private suite, gorgeous convertible and live-in chef Marco (Allan Louis, "Stomp the Yard").

Even the neighbors are fabulous in Palm Beach, and Megan quickly catches the eye of Will (Brian Hallisay), the wealthy and extremely hot dilettante who lives on the estate next door and just happens to be dating Megan's estranged sister Lily (Kristina Apgar). Completing this romantic quadrangle is Megan's best friend Charlie (Michael Cassidy, "Smallville," "The O.C."), who is secretly in love with her. Despite her own complicated romantic and family relationships, Megan is committed to making a difference in the lives of her two headstrong charges as she navigates the treacherous waters of high society in Palm Beach.

 

Nya O.C/Gossip Girl?

Jag har typ fått arbetsmoral. Dessutom har jag i och med jobbet kammat hem ett par vuxenpoäng: enorm nyckelknippa utan plåtter (tre jobbnycklar större, wow), ansvar för både larm och portkod, jag dricker förmiddagskaffe och det SVART (eftersom kylskåpet endast innehåller läsk och öl), jag sitter på ett kontor vid ett alldeles eget skrivbord hela långa dagen, jag går på posten en gång om dagen, jag tar med mig lunchlåda med mat som jag förberett dagen innan, jag går och lägger mig typ elva och överhuvudtaget - jag har heltidsjobb måndag-fredag 8-16:30 (16:45 pga. kö till posten vareviga dag). 
dagens jobbcitat:
"En programmerare är en person som kan omvandla kaffe till programmeringskoder"

Idag har jag bara skickat i väg en endaste liten beställning, bevittnat en megastor brännare typ explodera lite, och skrivit av exempelmeningar till ca 150 ord (varje ord har ca 4 meningar). Och läst alla hälsoartiklar på aftonbladet. Givande dag.
Förövrigt - Mina chefer ska köpa Rockband och X-box till konferensrummets tv - "Vadå, google-kontoret har ett pingisbord!" De planerar att vi ska ha firma-turnéeringar, men jag har inte en aning hur det ska gå till eftersom vi sammanlagt kommer bli 4 personer på kontoret när Lingvist-Lina (visst låter det töntigt?) börjar nästa månad.

Resten av denna veckan kommer jag vara ensam på kontoret och ska således börja svara i telefon. Läskigt.

Mitt jobb är mitt liv nu. Sad.

Jag överlevde min första dag på jobbet. Skräckblandad förtjusning. Mest skräck. Men ett uns förtjusning då och då.
Dagens två bästa citat:

A (arno werner + inge fast snällare med stockholmsdialekt som skrattar som doktorn i simpsons): "Jag har alltid sagt att sport är som sex - man ska inte titta på när andra gör det, man ska utöva det själv. "


"Att tävla i gång är som att tävla i vem som kan viska högst"...

Imorgon börjar jag jobba och jag har nog aldrig varit såhär rädd. Misstänker att jag kommer spy imorgon bitti. Men för att motivera mig så ser jag fram emot följande säsongsstarter/premiärer i USA:

1 september - Gossip Girl & One Tree Hill (CW)
2 september - 90210 (CW) Premiär!
9 september - Priviledged (CW) Premiär!
25 september - Greys anatomy (ABC)
28 september - Desperate housewives (ABC) (är dock tveksam vid tanke på säsongsavslutningen...)
1 oktober - Friday night lights (NBC)
Kvalitets tv!