The days I recall being wonderful

Idag liksom alla andra dagar:
Kommer till jobbet 3 minuter innan chef H.
"Gomorron" - "MorrnMorrn"
Kollar bloggar, facebook, jespergästboken, aftonbladet och sydsvenskan.
Ev. beställningar
08:50-tristessen slår in
Håller i sig till kaffet - 09:50 om de andra är här, 10:15 ("Oj nu höll vi på att glömma kaffet!") om bara chef H är här.
Kaka, Hemköps chocolate chip cookies, om det bara är jag och chef H här.
Chef H frågar om något spexrelaterat i brist på annat. eller
Kollega C frågar om något spexrelaterat i brist på annat. eller
Chef A berättar tråkig annekdot (oftast en som han redan berättat) om någon bekant (för och efternamn) och skrattar själv hysteriskt. Jag ler och skakar på huvudet. eller
Chef H, Kollega C och Chef A diskuterar språk/programmerings/småbarnsfamiljsfrågor. Chef A blir upprörd och säger konstant mot Chef H även om de egentligen tycker samma sak. Jag pillar med naglarna och tittar långt ner i kaffekoppen.
Telefonen ringer och jag rymmer/Chef A slår sig på knäna och säger "happ, jobb"
Måndag och onsdag - chef H: "Då sticker jag på husmorsgympa!" äter fruktsallad eller köpt macka efteråt.
Hungrig kl 12:30
Chef H: "Då går jag och tar mig en matbit"
Äter lunch direkt ur matlådan 13:30
Diskar kaffepaus-disken.
14:30-tristessen kickar in.
Facebookstalkar på chatten.
Kollar faxen.
Chef H och Kollega
Läser 1 sida i min bok på 20 min.
Gränsar till psykbryt pga. tristess.
Orkar inte gå hem när klockan väl är 16:30.

Måndag till fredag, vecka ut och vecka in, i 9 månader.
Konstigt nog var det inte första gången som jag idag tänkte att jag nog kommer sakna jobbet litegrann när jag slutar sista september.