The days I recall being wonderful

Igår blev jag sådär manisk när jag kom hem. Det började med att jag en gång för alla skulle ta in all disk som stod och ruttnade på mitt rum, och det slog mig att mitt rum utan tvekan kan klassificeras som sanitär olägenhet (konstigt uttryck, jag har aldrig tänk på det förut). Städmanin var alltså igång. Jag ställde min säng på högkant, dammsög TRE gånger (till och med fåtöljen), dammande och våttorkade allt (även tavlor och sidorna på möbler), och tvättade golvet med såpa. Nu är där så skinande rent att jag knappt vågar vara därute. Jag kände liksom att jag smutsade ner i de nya lakanen när jag låg i sängen. Jag städade även mitt badrum, min garderob och min hallåda. Och strök kläder. Och hade ansiktsmask medans jag tog ur diskmaskinen och tillslut färgade jag ögonbrynen. Manimanimani. Hann inte med ett par saker som jag istället får göra idag:
-Jogga
-Träffa Erik (titta, man KAN prioritera annat i livet än sin pojkvän!)
-Sy i lite kläder
Om jag hinner så ska jag kolla nya GossipGirl och One Tree Hill också, men det betvivlar jag att kan kommer hinna.
Nu ska jag nog förtjäna min lön och bränna lite Saida.

(Jag har fortfarande inte ringt sthlmskvinnan. Jag överväger att leta upp hennes mail istället och säga att våra telefoner är lite konstiga. 'Cause they were. För en vecka sen. Hehehe)