The days I recall being wonderful

Inatt drömde jag en härlig dröm om att jag och Chuck Bass på tu man hand skulle åka till hans landsställe i Hamptons, och eftersom inget plan av mig ville att denna dröm skulle sluta så försov jag mig brutalt idag. 07:45, en kvart innan jag egentligen börjar, öppnar mamma min dörr och frågar om jag inte ska till jobbet med ett tonläge ungefär som "är inte jorden rund?". Idag var dessutom sämsta möjliga dagen att försova mig eftersom jag kom sist till jobbet dagen innan och jag dessutom var tvungen att lämna mitt rum och badrum i top notch väldstädat skick eftersom mäklar-fotografen (som woho hade berömt hur snyggt inrett mitt rum var) skulle komma och fota senare idag. Medans jag hetsade i mig frukost som min kära mor once again hade gjort till mig (att vara yngsta barnet has its perks) konstanterade jag att jag numera bor i en ikea katalog, det är nämligen inga saker någonstans bortsett från enstaka möbler, ljusstakar och blommor. Det är så illa att det ekar i köket. Såhär ska det tydligen förbli tills huset är sålt. Som om inte Inge var manisk och jävling som det är.

Trots enorm trötthet och spöregn (som självklart upphörde precis när jag kom fram) lyckades jag masa mig till Krischanstaspääx uttagningen, och är väldigt glad att jag faktiskt gjorde det. Människorna där var sjukt roliga, med undantag för en tjej som var ställets Blockis so to speak - hon pratade hela tiden om saker som ingen lyssnade på, och var sjukt jävla tråkig. Jag och Gustav undrade med skräckblandad förtjusning  om hennes hår var blött av regnet eller om det var flottigt. Dessvärre visade sig alternativ två vara korrekt, eftersom det efter 3 timmar inte hade ändrat utseende. Spääxförmannen Erik (som tydligen sagt till ragnvi på novish-sittningen att han tyckte jag var snygg, minsann) fixade ner ett flak öl till oss som sökte scen, och efter två öl var jag inte längre nervös alls och tyckte mest uttagningen var rolig - tror jag. Hade en typisk prestations-black out efteråt- när jag kom ut från bastun (ja, man sjöng och körde monolog+dialogerna i en bastu med 5 sjukt trevliga människor som jury) kom jag inte alls ihåg vad jag just hade gjort. Nåväl, även om det inte gick superbra så var det iallafall jätteroligt. Kommer jag med i spääxet har jag nåt att fylla ut mitt tråkiga liv med, och om inte så är en sån uttagning ett typiskt bra exempel på de jobbiga saker jag gillar att utsätta mig för. Att ringa till Martin på Krischansta om att jobba imorgon är också en sån sak, and I just did, så nu blir det definitivt barty två dagar denna veckan. Nästa vecka är det tackfest dessutom, typiskt ball. Lite studentliv kan nog hjälpa mig att överleva i Lund ett par månader till.