and I think I like how the day sounds
Spääxandet fortsätter. Lördagens fest med 100-klubben var en blöt tillställning och jag var tydligen, enligt måns som fortfarande kallar mig Charlotte, "dräggigt packad". I själva verket var jag härligt lagom och bortsett från att jag blev stämplad när jag dansade bugg med markus (igen) så klarade jag mig från större skador. Inga skor försvann heller, tack martin... Somnade med Markus och Jens i 115, vilket inte var så kul för jens eftersom han är 2 m och sov på miniminisoffan - knävecken låg således över armstödskanten hela natten och när han vaknade hade musklerna i vaden krampat sönder så att han inte kunde sträcka ut benen. Han gick som ett en tillknycklad kängru hela dagen sen. När jag väl kom från nationen vid 13 söndag eftermiddag tryckte jag i mig hamburgare och godis medans jag tittade på mina program och pratade med mamma i telefon.
På nåt sätt tog helgen slut och efter en hel kvälls traglande av deutschland, deutschland über alles blev det tillslut måndag. Det framkom att Bettan och Måns filmade tunarevyn 2005 och minns cell block tango. Då ville jag sjunka ner genom golvet. Vi körde genomdrag och det gick åt helvete, trots att jag slapp ddüa. Av någon anledning ska jag dansa i ett nummer nu också. Iförd typ cell block tango-outfit. Komhjälpmigdö. Efter elva blev det byxlöst rep vilket killarna som vanligt anamade och tanken var spontanfest, men när genomdraget var slut stod klockan på tjugo i ett och somliga skulle jobba dagen därpå. Stolt över migsjälv att jag lyckades ta mig därifrån, om än 1h och tjugo min senare. Fastnade utanför dörren med markus och diskuterade jesperspexet (jag är erbjuden att bli banddikes-slav...) och winnerbäck, och när jag väl kom därifrån träffade jag jens som missat sista bussen och sen stod jag på busshållsplatsen i en timme. Det slår mig varje gång jag pratar med honom vilken extremt fashinerande person han är. Inte nog med att han är helt sjuk i huvudet (ser du Stalin-spääxet så kommer du se...), han är frilansfotograf och har sjukt häftiga uppdrag (norska trålbåtar, albanien, festivaler etc. kolla på www.jenslennartson.com) , har hoppat fallskärm, varit med i 13 spexuppsättningar, läst typ 23 hp (högskolepoäng, inte harry potter) på 5år, är stå upp komiker (och sammarbetar med anders och måns-anders :S)... och så ser han ut som elvis också.
När jag sen kom hem kände jag mig som en fryst kyckligfilé. Men en väldigt glad sådan. Jag älskar spex. framförallt spääx.
En ännu roligare sak - min pappa har lyckats rädda bilderna från den gamla hårddisken trots allt.
Och jag är ett pucko och skickade ut inbjudan till de andra spexen med fel tid.
Och jag är tydligen svår. Ofta att jag är.
På nåt sätt tog helgen slut och efter en hel kvälls traglande av deutschland, deutschland über alles blev det tillslut måndag. Det framkom att Bettan och Måns filmade tunarevyn 2005 och minns cell block tango. Då ville jag sjunka ner genom golvet. Vi körde genomdrag och det gick åt helvete, trots att jag slapp ddüa. Av någon anledning ska jag dansa i ett nummer nu också. Iförd typ cell block tango-outfit. Komhjälpmigdö. Efter elva blev det byxlöst rep vilket killarna som vanligt anamade och tanken var spontanfest, men när genomdraget var slut stod klockan på tjugo i ett och somliga skulle jobba dagen därpå. Stolt över migsjälv att jag lyckades ta mig därifrån, om än 1h och tjugo min senare. Fastnade utanför dörren med markus och diskuterade jesperspexet (jag är erbjuden att bli banddikes-slav...) och winnerbäck, och när jag väl kom därifrån träffade jag jens som missat sista bussen och sen stod jag på busshållsplatsen i en timme. Det slår mig varje gång jag pratar med honom vilken extremt fashinerande person han är. Inte nog med att han är helt sjuk i huvudet (ser du Stalin-spääxet så kommer du se...), han är frilansfotograf och har sjukt häftiga uppdrag (norska trålbåtar, albanien, festivaler etc. kolla på www.jenslennartson.com) , har hoppat fallskärm, varit med i 13 spexuppsättningar, läst typ 23 hp (högskolepoäng, inte harry potter) på 5år, är stå upp komiker (och sammarbetar med anders och måns-anders :S)... och så ser han ut som elvis också.
När jag sen kom hem kände jag mig som en fryst kyckligfilé. Men en väldigt glad sådan. Jag älskar spex. framförallt spääx.
En ännu roligare sak - min pappa har lyckats rädda bilderna från den gamla hårddisken trots allt.
Och jag är ett pucko och skickade ut inbjudan till de andra spexen med fel tid.
Och jag är tydligen svår. Ofta att jag är.
Kommentarer
Trackback