The days I recall being wonderful

Min kamp mot vardagssupandet höll en dag, för igår blev det spontanfest igen. Jag är numera spääxets vaxansvariga - dvs jag ska köpa vax och vaxa flera av killarna. Jag fick dessutom utlopp för min sadistiska sida redan igår då jag fick plocka både jens och daniels ögonbryn (i singular som sedan blev plural). De klarade det bättre än gamle räven som typ grät  men förmodligen pga. alkoholpromillen och inte mer manlighet. Jag och Bella hade dessutom ett väldigt förtroligt samtal, och konstaterade hur konstigt det är att vi kommer så bra överens trots att hon är sju år äldre än mig. Eftersom klockan sen helt plötsligt var fem på morgonen så pallade jag inte cyklade hem utan sov i 115. När jag vaknade, mycket senare än jag började jobba hittade jag bara min ena sko. Trest. Sjukt störigt, detta är andra gången på typ 2 veckor som jag slarvar bort skor. Och så slänger inge ett par och morfar förstör ett par. Suck. Fick cykla hem innan jobbet och hämta ett annat par skor. Med en sko på mig. och inga strumpbyxor (johan hade sönder dem den jäveln). Det måste iallafall sätt väldigt roligt ut.
Jag kom FYI mer än två timmar försent till jobbet. Jag smsade min chef klockan nio och skrev typ "försovit mig, skyndar mig så mycket jag kan". Chef svarar "Ta det lugnt, ät en ordentlig frukost". I och med skoincidenten så tog det mig över en timme att ta mig till jobbet så när jag väl kom fram ljög jag och sa att jag hade sovit hos min mor i södra sandby. Liar liar pants on fire, men jag kände att det verkade inte trovärdigt med en SÅ ordentlig frukost...
Jag har trots många om och men klarat mig genom dagen tack vare kaffe och coca cola. och en enorm räkmacka från hercules till lunch. När jag dök upp på lunchen utbrister Erika "du luktar för fan fortfarande sprit"... sådääär på den. Snart ska jag fika med amanda, maggi och jojjo och ikväll kommer emma, ragnvi och eva hem till mig. Ragnvi ska klippa mig och jag är liiite rädd, men det blev fint på Rasmus (även om han har helt annorlunda hår).

Av någon anledning har jag gått och blivit EvaLotta-stressad, det vill säga stressad när det eg. inte finns ngt att stressa över. Jobbet är ju allt utom stressigt. Visserligen har jag ju spääxet som tar upp all min lediga tid (om itne fysiskt så psykiskt) eftersom jag är PR- och sponsoransvarig (låter sjukt coolt) plus måste kunna låttexterna till imorgon. Utöver jobb och spääxande så har vi krånglande bankgrejer, och 1000 olika smågrejer som måste göras som jag inte tänker tråka ut dig med. Irriterande att jag ska vara förkyld som fasen samtidigt också. Och jävligt arg. Olga knows why. Fast om jag ska vara helt ärlig tycker jag att det är ganska härligt att vara stressad. Känner mig sådär tufft driftig.
Om en halvtimme slutar jag för dagen, skönt. Överväger att dricka en cola till innan dess... mmm...
Stalinskylten som numer hänger på krischan-huset!