The days I recall being wonderful

I torsdags diskuterade jag och lilly fenomenet dålig andedräkt (stavningskontroll borde finns på bloggen...) och namedroppade olika lärare som lider av det: Matte-Annika, John och (det tar emot att säga det) favvo-lars, vars andedräkt jag just hade blivit utsatt för under ett betygssamtal. Lilly försvann till sin buss och jag gick till konsum där jag blev haffad av ful finnig försäljare med flottigt hår och vårt samtal var ungefär såhär:
FulFinnigFörsäljare: Värst vad du ser glad ut!
Jag: Jaså, ja, det var inte meningen... (jag är iallafal inte glad över att stå här med dig)
FFF: HÖHÖ Hur är läget då?
J: Jo tack, bara bra. (som om du bryr dig?) Själv då? (som om jag bryr mig?)
FFF: Hur mkt är din telefonräkning på varje månad?
J: För mycket (snälla backa och andas inte mig med den andedräkten?)
FFF: Vet du att du kan med Tele2 smsa och ringa för bara 69 öre per minut eller sms?
J: Jag är bunden till telenor
FFF: i 24 månader?
J: Jo... ja, exakt, 24 (eller snarare 3 me he hee!)
FFF: Då har du en flashig mobil då antar jag?
J:  HEHE ja. (ungefär lika flashig som din andedräkt) Nu måste jag gå... (fly från din gamluktande försäljarmun)
FFF: okej, tack för din tid! (definivt inte var så god)

Så, där hade jag stått i alldeles för många minuter med en alldeles för närgången försäljare som anvisades med att andas mig rakt i ansiktet med munnen. Jag misstänker att det var ett straff för lilly's och mitt samtal en halvtimme tidigare.