The days I recall being wonderful

Jag kollade just min statistik. That's depressing to read. Som mest, den 6/3, så hade jag 6 unika sidvisningar. Annars ligger siffran stadigt på typ 2. Kanske borde skaffa en icke lösenordsskyddad blogg istället... eller börja skriva om intressantare saker, typ om Mr X och hemma-spa som Blondinbella.

Jag upphör aldrig att bli förvånad över mitt internets förmåga att vara långsamt. Jag håller på att ladda ner en säsong
 av One Tree hill. Det kommer ta 1 vecka och 5 dagar. Bredbandsbolagets kunder är fan heller vana vid att det går fort. Har aldrig varit, kommer defintivt inte bli.

Eftersom det är så nedrans dyrt att skicka sms i utlandet och till utlandet så bestämde jag och Erik att det var en maxgräns på 1 sms/dag medans han är i SF. Men, istället för att skicka ett sms per dag så har erik valt att ringa två gånger från heathrow i torsdags, och skicka ett mms varannan dag. Med bild på Tobbes, visserligen väldigt söta, hund. Ett mms kostar ju typ lika mycket som tre sms. Jag fattar det inte logiken.

Alldeles för mycket alldeles för onyttig mat. Hård träning och nyttig föda från och med Eriks departure som är om typ 9 timmar. Yyyyl. Jag förutspår mycket dvd-box tittade under lovet. Jag kan iallafall trösta mig med att Erika kommer från Umeå och att jag ska på inflyttningskalas på lördag. Och så åker jag till London BABY om typ en vecka och en dag! Jag anser mig nu oskyldig till min dom för blogg-crime amanda!

Trots min egen fotfobi så måste jag ändå informera den vetgirige om att jag har blåsor på varenda tå på båda fötterna. OCH på sidan av fotryggarna. Men det var en trevlig promenad med Gustav och Johan (som också spelat Croc!!!) och skorna är så pass fina att de är värda det. Dock kommer de få stanna hemma och vila sig medans jag är i London.
Funderar seriöst på att ta lån av min pappa för att kunna shoppa loss på Topshop. Är jag dum i huvudet?

Jag åt just en kebabpizza. och när jag säger en kebabpizza så menar jag en slice av kebabpizza som efter ett hugg blev en slice av pizzadeg. Kebaben smakade dött djur, som sen dött igen och sen tillagats en månad senare och dött då igen. Tillsammans med Romanas så utgör nu Bellinis kebabpizza lunds äckligaste kebabpizzor. Stor jävla varningstriangel på båda, det kan bara vara hälsovådligt med deras pizzor. Dessutom föll min teori om att om pizzerian har kebab och falafel i sig, så bör pizzan vara god. Ack nej.
Om det fortsätter såhär så kommer jag aldrig mer kunna äta kebabpizza.

Sak jag är bra på:
Tydligen göra donuts. De är inte estetiskt tilltalande, men ytterst välsmakande. Ska nog jobba lite på estetiken, eller anlita ngn som har den fallenheten.
Sak jag är dålig på:
Simma. Verkligen. Jag gör nån konstig rörelse med vänster ben så ledbandet gör jätteont. Dessutom får jag inte upp huvet särskilt högt över vattenytan = jag får kallsupar om och om igen. Och så simmar jag ganska långsamt också.

I torsdags diskuterade jag och lilly fenomenet dålig andedräkt (stavningskontroll borde finns på bloggen...) och namedroppade olika lärare som lider av det: Matte-Annika, John och (det tar emot att säga det) favvo-lars, vars andedräkt jag just hade blivit utsatt för under ett betygssamtal. Lilly försvann till sin buss och jag gick till konsum där jag blev haffad av ful finnig försäljare med flottigt hår och vårt samtal var ungefär såhär:
FulFinnigFörsäljare: Värst vad du ser glad ut!
Jag: Jaså, ja, det var inte meningen... (jag är iallafal inte glad över att stå här med dig)
FFF: HÖHÖ Hur är läget då?
J: Jo tack, bara bra. (som om du bryr dig?) Själv då? (som om jag bryr mig?)
FFF: Hur mkt är din telefonräkning på varje månad?
J: För mycket (snälla backa och andas inte mig med den andedräkten?)
FFF: Vet du att du kan med Tele2 smsa och ringa för bara 69 öre per minut eller sms?
J: Jag är bunden till telenor
FFF: i 24 månader?
J: Jo... ja, exakt, 24 (eller snarare 3 me he hee!)
FFF: Då har du en flashig mobil då antar jag?
J:  HEHE ja. (ungefär lika flashig som din andedräkt) Nu måste jag gå... (fly från din gamluktande försäljarmun)
FFF: okej, tack för din tid! (definivt inte var så god)

Så, där hade jag stått i alldeles för många minuter med en alldeles för närgången försäljare som anvisades med att andas mig rakt i ansiktet med munnen. Jag misstänker att det var ett straff för lilly's och mitt samtal en halvtimme tidigare.