The days I recall being wonderful

Att vara ensam hemma är oerhört överskattat. Enda fördelen är att man kan äta framför teven utan att inge kommer med yxan, men i övrigt är det hemst tråkigt. Nyss duschade jag bara för att jag hade så tråkigt... Resten av min tid ägnar jag åt min vännerbox i soffan samtidigt som jag äter saker, oftast saker som jag inte tycker är så gott eller är så sugen på.
Igår lyckades jag dock fly mitt ensamma fort efter en lång dag av matlagning och bakning, och åt en delikat måltid hos sofie med ullis, olga och lilly. Sofies trädgård är bättre än tivoli - hon har både pool och studsmatta och två jättesöta om än tjocka ("det är faktiskt rasen") katter. Hon hade även en lånekatt i källaren - Bumbelbi - som inte fick vistas i närheten av tjockiskatterna för att den då skulle möta en säker död. Bumbelbi var världens sötaste halvbebis-katt som vi blev kära i trots att sofies mamma sa att den var ett monster. Några timmar senare när vi skulle titta på Jane Austen BookClub och sova i källaren fick vi dock uppleva att den var det. Totalt dampig.
Jag önskar nästan att jag hade ett sommarjobb. Jag hatar att inte ha något att göra. Typ alla är på roskilde eller jobbar. Hade det inte varit för att a) det är asdyrt b) jag ska på kalas på lördag, så hade jag nog åkt till roskilde på torsdag.