The days I recall being wonderful

Idag när jag var påväg från stationen så blev jag påhoppad av Greenpeace. Senast jag faktiskt pratade med en såndär typ så slutade det med att jag inte kunde säga nej och än idag betalar jag 100 kr i månaden till amnesty. Så denna gång blev min taktik att jag skulle säga att jag inte hade tid. Den stackars mannen ropar förtvivlat (mja..) efter mig: Vill du inte vara med och rädda miljön?! Funderade på att flasha med nån fakta från min miljöpolitikbok som jag just läst i, men det enda jag fick fram var "he he, kanske en annan dag!". Classy.