The days I recall being wonderful

Idag var riktigt bra fram tills typ sex då jag komhem och såg mitt nyklippta hår i spegeln. Dagen fortsatte ändå vara okej eftersom mamma gjort en helomvändning humörmässigt sen igår då vi hade ett rejält bråk. Hon hade lagat min favoritmat och jag var sen klar med naturkunskapen redan vid halv nio. Men nu är allt bajs och klockan är mycket och även om den varit typ sju på kvällen så hade jag varit lika körd. Mitt hår lägger sig på det sjukaste fula sättet och min hy är värre än någonsin och ingen verkar förstå ett dugg. Jag borde gå på typ handel, ha fula kompisar som är ungefär jämndumma med mig. För det är jävligt tröttsamt att vara runt översmarta skitsnygga människor vareviga dag, och alltid vara... sämst. Fan.