The way we were
Jag minns den pojken som sen försvann
han hade hela världen i sin hand
jag vill tillbaka dit
Jag vet inte vad jag trodde. Kanske hoppades jag, men aldrig förväntade jag mig att du skulle vara särskilt långvarig. Det var trots allt lite för bra för att vara sant. Otaliga gånger kom orden ur min mun: jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna hans vänskap, att någon som jag fick vara så nära, och detta när du kunnat välja vem som helst. Jag är inte van vid att vinna, bli vald, vara först, så det var kanske inte så konstigt att jag hela tiden gick med känslan att det en dag skulle ebba ut och tyna bort.
Jag hatar när jag har rätt. Saker förändrades och du började långsamt bli mindre och mindre. Du hade funnit något nytt, och jag var historia. Inte medvetet, men en dag var jag utbytt. Ingen hade tagit min plats, men tiden var begränsad och likaså du - på sätt och vis var du full nu, jag behövdes inte längre. Ja, tiden gick och nu sitter jag och funderar på förra våren, förra sommaren. Det var annorlunda då: du var, jag var. Kanske passade vi bättre då, våra liv och våra mål kanske matchade. Jag förväntade mig inte att du skulle stanna, jag nästan räknade ner dagarna tills jag skulle vakna och inse att vår tid var förbi, men jag saknar dig ändå. Det kanske är löjligt att jag värdesätter det så högt, men för mig kommer det alltid vara speciellt.
Men så kommer det dagar igen, när nu känns som då igen. Vi kommer nog aldrig kunna bli som vi var, det var vi för bra för. Vissa saker, viss vänskap, blir bara riktigt bra en gång, första gången, kanske för att det är så oväntat och så nytt. Nu har vi ett förflutet, vi kommer aldrig bli nya och spännande igen. Vi kommer aldrig bli vi igen, hur mycket jag än försöker och saknar. Det är sorgligt, men jag kommer alltid uppskatta det vi faktiskt och bli lite gladare när jag tänker på det. Ingen har någonsin fått mig att känna mig så uppskatta, så speciell, bara genom att vara min vän. Vem vet, någon dag kanske nån som du kommer igen.
Jag minns en flicka som dog av skratt
jag minns den tiden då vi visste att
vi ska tillbaka hit
han hade hela världen i sin hand
jag vill tillbaka dit
Jag vet inte vad jag trodde. Kanske hoppades jag, men aldrig förväntade jag mig att du skulle vara särskilt långvarig. Det var trots allt lite för bra för att vara sant. Otaliga gånger kom orden ur min mun: jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna hans vänskap, att någon som jag fick vara så nära, och detta när du kunnat välja vem som helst. Jag är inte van vid att vinna, bli vald, vara först, så det var kanske inte så konstigt att jag hela tiden gick med känslan att det en dag skulle ebba ut och tyna bort.
Jag hatar när jag har rätt. Saker förändrades och du började långsamt bli mindre och mindre. Du hade funnit något nytt, och jag var historia. Inte medvetet, men en dag var jag utbytt. Ingen hade tagit min plats, men tiden var begränsad och likaså du - på sätt och vis var du full nu, jag behövdes inte längre. Ja, tiden gick och nu sitter jag och funderar på förra våren, förra sommaren. Det var annorlunda då: du var, jag var. Kanske passade vi bättre då, våra liv och våra mål kanske matchade. Jag förväntade mig inte att du skulle stanna, jag nästan räknade ner dagarna tills jag skulle vakna och inse att vår tid var förbi, men jag saknar dig ändå. Det kanske är löjligt att jag värdesätter det så högt, men för mig kommer det alltid vara speciellt.
Men så kommer det dagar igen, när nu känns som då igen. Vi kommer nog aldrig kunna bli som vi var, det var vi för bra för. Vissa saker, viss vänskap, blir bara riktigt bra en gång, första gången, kanske för att det är så oväntat och så nytt. Nu har vi ett förflutet, vi kommer aldrig bli nya och spännande igen. Vi kommer aldrig bli vi igen, hur mycket jag än försöker och saknar. Det är sorgligt, men jag kommer alltid uppskatta det vi faktiskt och bli lite gladare när jag tänker på det. Ingen har någonsin fått mig att känna mig så uppskatta, så speciell, bara genom att vara min vän. Vem vet, någon dag kanske nån som du kommer igen.
Jag minns en flicka som dog av skratt
jag minns den tiden då vi visste att
vi ska tillbaka hit
Kommentarer
Postat av: chriss
hej då challan
Postat av: Anonym
kände sej Krille träffad?
Trackback