The days I recall being wonderful

Nu blev jag hispig. Inte för att jag har tråkigt, inte för att jag inte kommer kunna sova på evigheter och inte för att klockan är två. Det slog mig just, eller mer än vanligt iallafall, hur hypad kärlek är för tillfället. En kväll med Ragnvi och Gustav, som även om jag tycker att båda är underbara, let's face it får mig att känna mig som femte hjulet. Inte för att de gör något speciellt, utan för att jag vet att egentligen vill de bara vara ensamma. Och nu har alla återigen börjat para ihop sig. Olga och hennes Henke, Karina och Johan, Vikkan och Jens, Sofie och Odin, Ragnvi och Gustav, Ludde och Amanda, Oscar och Maya, Erik och Lisa, Erik och Madde, Jojjo och Leo, Sanne och Anton, Ellen och Kevin, Tove och ... eventuellt, Henke och Ulle... Listan är lång. 
  Det känns inte direkt lättare heller av att reklamen på MSN är "Över 25 och singel Mötesplatsen!". Är det så det kommer gå, kommer jag vara singel och det klagande bittra 5e hjulet tills jag är 25, då jag börjar med internetdejting, hittar en misslyckad tjock mycket äldre man som jag gifter mig och är olycklig med resten av mitt liv? Jag dör.