Everything comes to an end
"Det var bättre förr". Jag minns min och Toves naiva syn på framtiden. Vi ville så andra saker på den tiden, vi trodde så annorlunda. På något sätt hade vi allt förberett och klart, men hur hamnade vi så... fel? Det är svårt att släppa det där vi en gång satt och väntade på - när släpper man en dröm? När sätter man sig ner och säger att man är nöjd med det som faktiskt kom i ens väg?
Det vi fick var det inget större fel på, bortsett från de svårigheter man stött på på vägen. Men inte ens dem vill man vara utan, egentligen. Frågan är då, hade vi varit nöjda eller lyckligare om vi hade fått det vi pratade om, om livet hade blivit som man hade tänkt sig, hoppats på, längtat efter? Eller hade vi suttit och önskat oss något annat istället, och även då frågat oss själva om vi var så unga och naiva? Väskan var packad och klar, men ändå undrar man om vi packade rätt saker för den slutliga destinationen.
insiktsfullt!