The days I recall being wonderful

Vov, vilken onödig skoldag. Vi försov oss i morse, och jag hade 15 minuter på mig till att hinna till min ANDRA lektion. Jag hann, amazingly, med lite tur och utan nåt smink. På franskan tittade vi på Au revoir les enfants-slutet, och på spanskan började vi se "Tala med henne" - sjukt konstig. Två lektioner - två filmer. Löööönt. Sökte upp naturisarna (eg. ragnvi men där de finns, finns också hon) för att lämna kex-biljetter, jag var gårdagens hjälte som fixade (okej, eg. inte jag, men jag agerade mellanhand) . Fastnade med Bratte och Rävis ("Challan, kan jag få låna din mobil imorgon?") utanför skolan, innan jag överraskade Erik, som låg och sov - Stackars Axel såg vettskrämd ut när han öppnade dörren. Stannade där ett slag, träffade hans jättetrevliga mamma igen, och lyckades genomföra ett flertal lyckade samtal. I'm damn proud. Det irriterar mig dock att hela hans familj kallar mig Charlotta, jag har slutat reagera på det namnet vid det här laget. Hade jag varit Olga som älskar att prata om sigsjälv i tredje person, så hade jag helt klart sagt Challan.
Åt smaskig middag på Stortorget med Åttis, Erika och Bella. Sistnämnda och jag funderar på att åka och hälsa på nästsist-nämnda i Enkokidongoi i sommar, men först ska jag hosta upp typ 8000.
"ääh, potAtoe/potatoe, sak samma!" "Eller kanske, brûllé/brulle?"
Den 2 maj smäller då, upp till kamp med John. If Erika can't help me, nobody can. John kommer skaka i sina stövlar!