The days I recall being wonderful

Det här är Hiphop, här är listan jag ska riva av
Hiphop som att inte få kontrakt och därför hata alla skivbolag.
Hiphop förenar oss,
Hiphop förnedrar oss,
Hiphop förmedlar nåt. (Hur va de nu, ja)
Hiphop som att får barn tidigt, astidigt och
Hiphop som att hylla vem de än är bara han avlidit.
Hiphop som allt det du kände när du och dina vänner, 
för första gången bombade pendeln.
Hiphop som kasseter att brusar på, 
där andra sidan hörs igenom till den sida som du lyssnar på.
Hiphop som skäggväxt. och 
Hiphop som att hata alla bögar men ha videos med lebbsex.  




Hiphop som tjocka DJ:s 
Hiphop som mixerbord 
Hiphop som kristendom 
Hiphop som mr. Cool  





Hiphop som gränder du bör undivka 
Hiphop som att alltid gå omkring med en klubba i sin mungipa 
Hiphop som nostalgi 
Hiphop som kostar livet
Hiphop som n-ordet
Hiphop som låtsasbeef 
Hiphop som PSP 
Hiphop som tevespel 
Överhuvudtaget, Hiphop som USA är  
Hiphop som överdrifter 
Hiphop som överviktig 
Hiphop som Malmö 
Hiphop som kall öl 
Hiphop som frukostflingor och 
Hiphop som att ha en jävligt simpel titel på sin första singel 
Hiphop som fredagkväll och 
Hiphop som att sampla för att man inte har lärt sig spela själv  
Hiphopen där mamman är auktoritär 
Hiphop som ilskan över farsan som aldrig var där 
Hiphop där alla kan slåss 
Hiphop som konserter där alla står med armarna i kors  
Hiphop gör mig inkonsekvent för nu när hiphop blivit stort  
så vill jag göra det mindre igen.