I'm coming up, only to hold you under
Jagharingetförmigförklockanärhalvtreochjagharjustvaritvakenitolvtimmarsådärförtänkte
jagattjagskulleskrivaettsjukligtlångtinläggomabsolutingentingvettigt.enjoy.
Vi skulle göra och äta sushi idag. Snopet värre köpte vi(/jag) fel soya bara eftersom jag tänkte vara lite sneaky och köpa den billiga soyan för bara 11:50. Den som faktiskt stod på sushi-hyllgrejen var säkert skitdyr, och det var säkert ändå samma sak, tänkte jag och trodde jag var smart. Men ack nej - jag köpte kinesisk soya till grytor för 11:50 som vi dessutom hade i 15 olika märken hemma. Hade jag åtminstone valt den för 13:50 så hade jag fått ätbar japansk soya, men nej, jag skulle promt ha den för 11:50. Varför stoppade ingen mej?
Proportioner av ris vs. rispapper är klurigare än man tror. Lillian räknade på bilden på förpackningen och kom fram till att man fick 8 bitar sushi från ett rispaket, samtidigt som jag fick för mig att en förp. papper räckte till 10 bitar. Så vi började ösa ner grejer i korgen. När vi upptäckte kilopriset på pappret, 1796 kr för att vara specifik, bestämde vi att det nog var dags att slå våra kloka samhällsmattehjärnor samman.
Vi övervägde att fråga killen i kassan om vilket vinäger vi skulle köpa när vi insåg att vi även på denna front var rookies. Ni ska veta vilken uppsjö vinägersorter det finns. Bara för att nämna några så har vi vitvins, rödvins, balsam och jordnöts (men den sista tror jag bara Lillian hittade på). Vi ringde till och med min mamma och hennes tantkompisar för att fråga om råd, men ingen visste. Fiskdisken var stängd (de lär väl kunna om sushi!), så vår lösning var vitvins vinäger - vitt vin brukar ju funka fint till det mesta. Vi kompromissade även laxen - gravad eller rökt? Who cares!
Vi stötte på nya problem vid grönsakerna. Lillian kände direkt att gurkorna var hennes avdelning (varför, VARFÖR är det fortfarande så tacksamt kul med gurk-skämt?) och valde omsorgsfullt ut en, medans jag stod och klämde för allt jag var värd på avocadosarna (avocadorna?) i hopp om att hitta någon som inte just hade genomgått förvandligen från blomma till grönsak. Underst hittade vi en stackare som var helt slät, och såg ut som ett päron. Vi tyckte ytterst synd om denne stackars korsning mellan avocado och päron, och var därför tvugna att rädda honom (=äta upp honom) och tog med honom hem.
Efter att hittat Stenson och fått våra so far-inköp tillrättavisade, gick vi till attack på godiset. En läskig man sa att han levde för lakritsbåtar. Fast vi var kanske läskigare, när vi tyckte synd om de godisbitar vi lade tillbaka.
På nåt mirakulöst vänster kom vi till kassan. Kassörskan läste in varorna som sig bör, och slutsumman hamnade på 404 kronor. WADDA? Innan vi gick in i affären skojade vi om att vi minsann inte tänkte köpa mat för mer än 300 spänn. Hur blev det nu såhär? JO, godiset kostade SJUTTIO SVENSKA KRONOR. Stina och jag fick stå och skämmas medans kassörskan suckade och blängde surt eftersom vi gjorde hennes freddagkväll i kassan på konsum ännu värre än den redan var just eftersom hon just satt i kassan på konsum en freddagkväll, och Lilly la benen på ryggen till automaten. Vi betalade och log lite skamset mot kassörskan innan Lilly nästan dog i snurrdörren.
Det var kallt, och eftersom jag bor i suburbia går bussen sådär varannan dag. Vi gick in på SF ett tag och ut från en salong väller det ut nästintill bara killar, och en och annan stackars glåmig flickvän. Vi funderade på att fråga någon vilken film, vilket gratis(80krärintegratis)tillfälle att ragga.
Men bussen kom och vårt godis fick ett eget säte. Jag gillar verkligen att åka buss, himla mysigt, särskilt om man har sällskap. Hemma var Inge lika tjurig som vanligt, och ville veta vår "plan". Väldans tjat om den här "planen" hela tiden, jag har ingen, och han vill ha en för allt - om det så handlar om att klappa hunden eller komma på ett botemedel till aids. Man behöver tydligen en plan. För allt.
Iallafall. Vi kokade två påsar ris och tittade på Idol. Vi rullade, hackade och skar och mycket stök senare hade vi gjort typ 50 bitar sushi. Vi skar inte ens upp alla. Tanken var för mycket att hantera. Det var ungefär nu vi upptäckte mitt soya-misstag.
Vi åt godis för 70 spänn.
"Hade jag varit katt hade jag haft ståfräs hela tiden"
'Hmm, jag tycker jag bjuder på en väldans massa grejer nu förtiden... Godis någon?'
jagattjagskulleskrivaettsjukligtlångtinläggomabsolutingentingvettigt.enjoy.
Vi skulle göra och äta sushi idag. Snopet värre köpte vi(/jag) fel soya bara eftersom jag tänkte vara lite sneaky och köpa den billiga soyan för bara 11:50. Den som faktiskt stod på sushi-hyllgrejen var säkert skitdyr, och det var säkert ändå samma sak, tänkte jag och trodde jag var smart. Men ack nej - jag köpte kinesisk soya till grytor för 11:50 som vi dessutom hade i 15 olika märken hemma. Hade jag åtminstone valt den för 13:50 så hade jag fått ätbar japansk soya, men nej, jag skulle promt ha den för 11:50. Varför stoppade ingen mej?
Proportioner av ris vs. rispapper är klurigare än man tror. Lillian räknade på bilden på förpackningen och kom fram till att man fick 8 bitar sushi från ett rispaket, samtidigt som jag fick för mig att en förp. papper räckte till 10 bitar. Så vi började ösa ner grejer i korgen. När vi upptäckte kilopriset på pappret, 1796 kr för att vara specifik, bestämde vi att det nog var dags att slå våra kloka samhällsmattehjärnor samman.
Vi övervägde att fråga killen i kassan om vilket vinäger vi skulle köpa när vi insåg att vi även på denna front var rookies. Ni ska veta vilken uppsjö vinägersorter det finns. Bara för att nämna några så har vi vitvins, rödvins, balsam och jordnöts (men den sista tror jag bara Lillian hittade på). Vi ringde till och med min mamma och hennes tantkompisar för att fråga om råd, men ingen visste. Fiskdisken var stängd (de lär väl kunna om sushi!), så vår lösning var vitvins vinäger - vitt vin brukar ju funka fint till det mesta. Vi kompromissade även laxen - gravad eller rökt? Who cares!
Vi stötte på nya problem vid grönsakerna. Lillian kände direkt att gurkorna var hennes avdelning (varför, VARFÖR är det fortfarande så tacksamt kul med gurk-skämt?) och valde omsorgsfullt ut en, medans jag stod och klämde för allt jag var värd på avocadosarna (avocadorna?) i hopp om att hitta någon som inte just hade genomgått förvandligen från blomma till grönsak. Underst hittade vi en stackare som var helt slät, och såg ut som ett päron. Vi tyckte ytterst synd om denne stackars korsning mellan avocado och päron, och var därför tvugna att rädda honom (=äta upp honom) och tog med honom hem.
Efter att hittat Stenson och fått våra so far-inköp tillrättavisade, gick vi till attack på godiset. En läskig man sa att han levde för lakritsbåtar. Fast vi var kanske läskigare, när vi tyckte synd om de godisbitar vi lade tillbaka.
På nåt mirakulöst vänster kom vi till kassan. Kassörskan läste in varorna som sig bör, och slutsumman hamnade på 404 kronor. WADDA? Innan vi gick in i affären skojade vi om att vi minsann inte tänkte köpa mat för mer än 300 spänn. Hur blev det nu såhär? JO, godiset kostade SJUTTIO SVENSKA KRONOR. Stina och jag fick stå och skämmas medans kassörskan suckade och blängde surt eftersom vi gjorde hennes freddagkväll i kassan på konsum ännu värre än den redan var just eftersom hon just satt i kassan på konsum en freddagkväll, och Lilly la benen på ryggen till automaten. Vi betalade och log lite skamset mot kassörskan innan Lilly nästan dog i snurrdörren.
Det var kallt, och eftersom jag bor i suburbia går bussen sådär varannan dag. Vi gick in på SF ett tag och ut från en salong väller det ut nästintill bara killar, och en och annan stackars glåmig flickvän. Vi funderade på att fråga någon vilken film, vilket gratis(80krärintegratis)tillfälle att ragga.
Men bussen kom och vårt godis fick ett eget säte. Jag gillar verkligen att åka buss, himla mysigt, särskilt om man har sällskap. Hemma var Inge lika tjurig som vanligt, och ville veta vår "plan". Väldans tjat om den här "planen" hela tiden, jag har ingen, och han vill ha en för allt - om det så handlar om att klappa hunden eller komma på ett botemedel till aids. Man behöver tydligen en plan. För allt.
Iallafall. Vi kokade två påsar ris och tittade på Idol. Vi rullade, hackade och skar och mycket stök senare hade vi gjort typ 50 bitar sushi. Vi skar inte ens upp alla. Tanken var för mycket att hantera. Det var ungefär nu vi upptäckte mitt soya-misstag.
Vi åt godis för 70 spänn.
"Hade jag varit katt hade jag haft ståfräs hela tiden"
'Hmm, jag tycker jag bjuder på en väldans massa grejer nu förtiden... Godis någon?'
Kommentarer
Postat av: Lillian
Ståfräs sa jag, vilket är värre, men ack sanningen. I love your blogg!!! Tack för en underbar kväll CHALLIAN (L)
Trackback