The days I recall being wonderful

Jag börjar återhämta mig lite smått nu. De 2-3 senaste dygnen hamnar utan tvekan på topplistan över de jobbigaste i mitt liv. Jag har gråttit i tre dagar, utan att egentligen kunna sätta fingret på varför. Om jag hade fått en tia för var gång nån frågade hur läget är idag så hade jag varit en mycket rik kvinna.
Men det börjar blir bättre igen nu.
Tack
Stina - för att du satt uppe med mig till klockan halv sex, för det ständiga stödet 24 timmar om dygnet, för att du tog dig an problemet och helt enkelt förstod (och snasket på mormors idag såklart ^^)
Jojjo - för att du alltid finns där, alltid funnits där och för att du stannat. Och att du alltid orkar.
Henke - för att du såg, för att du tog dig tid, för att du brydde dig och för alla ord som betyder så mycket.
Ullis - för alla kramar
Tove - för att du räddade mig igår
Vikkan - för att du fick mig att inse att det grönare gräset på andra sidan bara är konstgjort.
Viktor - för att du "tog mig under dina vingar" (trots att du är en tönt =) )
Freddan - för alla skratt
Olga - för ditt sms


och alla andra. självklart. bara för att ni ser, för att ni frågar, för att ni bryr er överhuvudtaget. Och för att ni är de ni är. Jag är snart tillbaka, kanske till och med lika stark som ni tror att jag är. Först måste jag acceptera endel saker, men sen är jag tillbaka igen.

Jag ska få en paus från citat spyken hysterin slutcitat imorgon och på onsdag. Åker till Stockholm imorgon, för Goo Goo Dolls. Imorgon ska jag på Goo Goo Dolls-konsert. Inte nog med det, nehej, jag ska TRÄFFA Goo Goo Dolls. Har inte riktigt fattat det än. Jag ska träffa Goo Goo Dolls. John Rzeznik, Robby Takac och Mike Malini. Det går inte in!

SMSa, ring, skicka tankar och röksignaler.
All kärlek till er!