The lonely don't lye, they get up and they run
Bloggen har en störig förmåga att inte fungera när man vill skriva. Igår var ett fint exempel. Så nu får vi helt enkelt låtsas att idag är igår.
Inget är väl mer uppfriskande än en homo/transa = rätt/fel?-diskussion sådär på en onsdags förmiddag. John laddade och tryckte ner Paulina fett - Överlag var faktiskt John on fire igår. Han frågade oss om han skulle köpa med whiskey eller guiness från Dublin till oss och att vi sen skulle ha whiskey-provning på skolavslutningen som efteraktivitet, något Emlia inte uppskattade. Hon bara stod bredvid, snörpte på munnen och såg ut att mest av allt vilja kväva John med sitt långa hår som hängsnara. Det gjorde saken ännu roligare.
Jag vet ingen som kan skada sig så mycket som Alicia. Nowdays skuttar hon omkring på sina kryckor efter att ha fått knät luxurerat på dansen, och har kanske en spricka ledbandet. Det positiva är att hon får hissnyckel. Synd bara att man har hisskräck.
- Men kolkraft är inte bra för miljön och är inte förnbart, och vatten/vindkraft alstrar inte nog med energi! Vad skulle man då ersätta kärnkrafts-energi med?
- Ehmm.. träningscyklar?
- Har GUD skrivit bibeln? Jag har alltid trott att det var några profeter. Jag visste inte ens att Gud kunde skriva...
- men JA, Gud är allsmäktig och lyckas skapa jorden, men attans han är analfabet!
Två ytterst pinsamma händelser har ägt rum i trapphusen de senaste dagarna. Den första är signerad Lilly när hon vilt gestikulerande berättar nåt för Amanda, och lyckas slå en kille mellan benen, hårt!
Den står jag själv för när jag idag gick in med armen i ett dörrhandtag, snavar framlänges och börjar tjuta av smärtan. Det kommer bli ett blåmärke som heter duga!
Arne (nej, han heter inte det) började spontant prata med mig på massagen, sånt gillar vi. Även om han kanske inte är snyggast i stan så är han iallafall näst snyggast i gruppen (av ren lojalitet måste Carl komma etta). Börjar misstänka att vi, jag och Arne, har nån special connection som bara kan uppstå när man knådar varandras lår.
Inatt somnade jag vid fyra. I soffan. Pluggandes latin. Och vaknade av att hunden flåsade mig i ansiktet. Bättre kan det inte bli. Jag låg kvar och tittade på nåt ytterst meningslöst program till 09:40, öste ner grejer (smink) i väskan och ilade till skolan. Hardeberga har nu nått nya höjder (eller är det mina stänkskärmar som typ fyllts upp?) för nuförtiden stänker geggan ända upp på låren. Bättre kan det inte bli. Belöningen för mödan och helvetes sömnlösa natten blev en chockerande historia signerad Ullis som är för äcklig för att skriva här. Men smaskigt (fel ordval känns det som) var det iallafall.
Heja Christer Fugelsang, inatt ska vi vaka! Det hade dock blivit mycket roligare om han hade varit schnygg!
På gott och ont kommer inte min moster, morbror och kusiner ner över jul. Det kommer bli en fridfull, men innehållslös jul. Inte alla familjer har Jeopardy/miljöpartist-bråk på självaste julafton. Inte säker på att det är nåt jag kommer sakna, men det är alltid trevligt när det rörs om lite i grytan. Familje-intriger sätter krydda på livet. On the goodside har jag nu gått ner från 22 till 18 presenter i ett knyck. Och jag upptäckte att jag har 900 kr kvar. Sweet.
'Til you blew in just like paper in the wind
Well I just wanted something to believe in
And I just want you on my arm, every limb
Carry on with you right down to the bitter end
Oh I'm with you
The white buffalo - Love song #1
(Före Lucia, eller aldrig. It's seddeled)
ah, nu börjar du komma igång igen! jultomten myyyser!