You got me writing lyrics on postcards
Eftersom samtliga övriga bloggskrivare som var närvarande har valt att låta söndag natts episoder förbli en del av våra alldeles egna minnesbilder, så gör även jag så.
Jag och Jojjo kom hem till fort Rubin klockan 09:45 och sov sedan till halv ett. Sen tog jag tufftufftåget till Göteborg. Dagen därpå åkte jag, Sara, Sot, Erika, Marianne, Åttis och Agnes till Oslo för att hämta och fira Bella på hennes 20 års dag.
Tillbaka i Tullboden var det som att försöka sova i ett kolsvart rum med en mygga. Man vet att den är där någonstans men inte var, och när man minst anar det kommer den sticka till. Jag vaknade på onsdagen av ljudet från båten och gissa vems röst. Rummet var plötsligt inte längre så mörkt och myggan var inom synhåll. Nu gällde det bara att inte klia på bettet, utan istället smyga fram och döda den.
Jag lyckades faktiskt ganska bra. Till en början, aj, men när jag gick 5-10 m från honom, välklädd och looking my best, pratades i mobil om mitt faaaaaboulösa, roliga liv så kände jag mej cool och jävligt nonchalant. Jag kom, såg, svackade men vann. För han såg mej, han stirrade, men jag var ett isberg. HA - jag vann. Dessutom såg han lite ut som en mongoloid delfin.
Påväg till Bohus-malmön åkte han förbi med vattenscoter, och vi enades om att scoterkillarna var de som var längst ner i båt-hierarkin. Segelbåtar är coolast, och sen går man efter sportighet. Ekor och liknande är dock kult. När han sen inte körde tillbaka på andra hållet misstänkte vi att han hade drunknat, och jag skrattade elakt och extremt skadeglatt.
Resan hem till Lund var underlig. För det första var vi lite sena till centralen, trots att jag hade manat Sot att köra över 150 km/h (något erika INTE uppskattade) med uppmaningen "livet ska levas farligt". Ca 20 min innan tågets avgång var jag på centralen för att lösa ut min biljett. Efter en låång väntan vid automaten (det finns EN, EEEN! I Lund har vi två.) funkade inte mitt bokningsnummer. Jag blev flyförbannad och skällde på mamma i telefon och på SJs kundcenter var det 40 personer framför mej i kön. Jag var helt säker på att jag skulle missa tåget, så när jag för andra gången stod i kön till automaten gjorde jag en mycket god gärning. För det första släppte jag före en kille i kön, och sen, hör och häpna, höll jag tåget till honom. När han bad mig fattade jag först inte alls vad jag skulle göra, men jag kunde inte säga nej så jag gick till tåget och pratade med konduktören som var jävligt tjurig. Men tåget hölls kvar på perrongen och killen kom mycket tacksam på tåget. Jag har nog aldrig känt mig modigare och snällare.
Men mitt egna problem kvarstod. 15 000 barnfamiljer hade ställt sig i kön medan jag höll tåget, så 7 min före avgång var det bara att snällt ställa sig i kö igen. Jag suckade högt och tummade med foten lite menande, men barnen skrek lite för högt för att mitt budskap skulle gå fram. Vid det laget var jag så arg att jag nästan grät.
Hur fick jag nu min biljett? Joo, när jag stod där i kön upptäckte jag att allas bokningsnummer slutade med en bokstav, det gjorde inte mitt - mitt slutade med en 1a. Pling sa det i mitt huvud och jag testade med att byta 1an mot ett i. Jag fick kuta till tåget, och hamnade bredvid en oerhört konstig tant, men on the good side så hade jag iallafall fönsterplats.
Någonstans i höjd med Halmstad fick jag ett glädjerus, förmodligen med koppling till att cp3-spelaren satte igång Jag vill gå hem med dig. Jag blir så lycklig av den låten. Iallafall: Jag satt och flinade vid fönstret och utanför fönstret går en söt kille förbi, precis när tåget börjar röra på sig igen. Vi fick ögonkontakt och han sprack upp i ett leende, antagligen pågrund att jag satt och log för mig själv. Men jag vet själv hur det är, om man är på lite halvtaskigt humör och en främling ler så kan man inte hjälpa att bli lite bättre till mods. Sen var jag glad nästan hela vägen hem och satt och flinade. Tanten tyckte nog jag var galen.
Jag vill gå hem med dig - Lars Winnerbäck
Tuffing - Snook
Bomfalleralla - Afasi & Filthy
Your heart - Death cab
Hurt - Johnny Cash/Nine Inch Nails
Jag och Jojjo kom hem till fort Rubin klockan 09:45 och sov sedan till halv ett. Sen tog jag tufftufftåget till Göteborg. Dagen därpå åkte jag, Sara, Sot, Erika, Marianne, Åttis och Agnes till Oslo för att hämta och fira Bella på hennes 20 års dag.
Tillbaka i Tullboden var det som att försöka sova i ett kolsvart rum med en mygga. Man vet att den är där någonstans men inte var, och när man minst anar det kommer den sticka till. Jag vaknade på onsdagen av ljudet från båten och gissa vems röst. Rummet var plötsligt inte längre så mörkt och myggan var inom synhåll. Nu gällde det bara att inte klia på bettet, utan istället smyga fram och döda den.
Jag lyckades faktiskt ganska bra. Till en början, aj, men när jag gick 5-10 m från honom, välklädd och looking my best, pratades i mobil om mitt faaaaaboulösa, roliga liv så kände jag mej cool och jävligt nonchalant. Jag kom, såg, svackade men vann. För han såg mej, han stirrade, men jag var ett isberg. HA - jag vann. Dessutom såg han lite ut som en mongoloid delfin.
Påväg till Bohus-malmön åkte han förbi med vattenscoter, och vi enades om att scoterkillarna var de som var längst ner i båt-hierarkin. Segelbåtar är coolast, och sen går man efter sportighet. Ekor och liknande är dock kult. När han sen inte körde tillbaka på andra hållet misstänkte vi att han hade drunknat, och jag skrattade elakt och extremt skadeglatt.
Resan hem till Lund var underlig. För det första var vi lite sena till centralen, trots att jag hade manat Sot att köra över 150 km/h (något erika INTE uppskattade) med uppmaningen "livet ska levas farligt". Ca 20 min innan tågets avgång var jag på centralen för att lösa ut min biljett. Efter en låång väntan vid automaten (det finns EN, EEEN! I Lund har vi två.) funkade inte mitt bokningsnummer. Jag blev flyförbannad och skällde på mamma i telefon och på SJs kundcenter var det 40 personer framför mej i kön. Jag var helt säker på att jag skulle missa tåget, så när jag för andra gången stod i kön till automaten gjorde jag en mycket god gärning. För det första släppte jag före en kille i kön, och sen, hör och häpna, höll jag tåget till honom. När han bad mig fattade jag först inte alls vad jag skulle göra, men jag kunde inte säga nej så jag gick till tåget och pratade med konduktören som var jävligt tjurig. Men tåget hölls kvar på perrongen och killen kom mycket tacksam på tåget. Jag har nog aldrig känt mig modigare och snällare.
Men mitt egna problem kvarstod. 15 000 barnfamiljer hade ställt sig i kön medan jag höll tåget, så 7 min före avgång var det bara att snällt ställa sig i kö igen. Jag suckade högt och tummade med foten lite menande, men barnen skrek lite för högt för att mitt budskap skulle gå fram. Vid det laget var jag så arg att jag nästan grät.
Hur fick jag nu min biljett? Joo, när jag stod där i kön upptäckte jag att allas bokningsnummer slutade med en bokstav, det gjorde inte mitt - mitt slutade med en 1a. Pling sa det i mitt huvud och jag testade med att byta 1an mot ett i. Jag fick kuta till tåget, och hamnade bredvid en oerhört konstig tant, men on the good side så hade jag iallafall fönsterplats.
Någonstans i höjd med Halmstad fick jag ett glädjerus, förmodligen med koppling till att cp3-spelaren satte igång Jag vill gå hem med dig. Jag blir så lycklig av den låten. Iallafall: Jag satt och flinade vid fönstret och utanför fönstret går en söt kille förbi, precis när tåget börjar röra på sig igen. Vi fick ögonkontakt och han sprack upp i ett leende, antagligen pågrund att jag satt och log för mig själv. Men jag vet själv hur det är, om man är på lite halvtaskigt humör och en främling ler så kan man inte hjälpa att bli lite bättre till mods. Sen var jag glad nästan hela vägen hem och satt och flinade. Tanten tyckte nog jag var galen.
Jag vill gå hem med dig - Lars Winnerbäck
Tuffing - Snook
Bomfalleralla - Afasi & Filthy
Your heart - Death cab
Hurt - Johnny Cash/Nine Inch Nails
Kommentarer
Trackback