The days I recall being wonderful

Hade jag inte sett så jäkla äcklig ut redan innan träningen, så skulle jag nästan vilja visa en bild på hur jag ser ut nu. Yogan jag skrev om igår skrev jag om i intraspekt (heter det så? motsatsen till retrospekt iallafall) blev inte av, och sen fastnade jag framför Supersize vs. super skinny ikväll och blev hemskt inspirerad av både den smala (som efter dietförändringen kunde springa i 1,5 timme) och den tjocke (som vägde 220 kg och ändå lyckades träna). Dessutom kom jag att tänka på amanda som hela londonresan längtade hem till sina powerwalks. Effekten blev att jag fick ännu mer övermod än vanligt och begav mig ut på en powerwalk/joggingrunda. Ner till spyken och tillbaka blev det, och mot slutet trodde jag att jag skulle få en hjärtattack - jag kände knappt min vänstra arm. Vart höll den jäkla andra andningen hus? Jag överlevde iallafall och nu lökar jag som aldrig förr. Ska nog göra några situps när jag ändå är igång...